TV-reportaget visade att vår svenska välfärd är i världsklass
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Programmets producent Pär Fjällström och hans medarbetare har gjort ett utmärkt arbete och grävt i arkiven, borrat i statistiken, talat med folk som varit med både förr och nu och gjort ett i sann mening folkupplysande program.
Och därtill visat på bästa sändningstid i vår svenska public service-tv, SvT.
Resultatet har blivit en på alla sätt intressant genomgång av den svenska välfärdens utveckling från 1970 till Sverige 2002. Och slutsatsen då? Ja, svensk offentlig välfärd håller fortfarande i allra högsta grad världsklass.
Sverige har, framgick av dokumentären, aldrig tidigare satsat så mycket pengar på vård, omsorg och skola som nu. Vi har heller aldrig nått lika goda resultat som nu.
Dubbelt mer pengar nu
År 2002 satsade Sverige 660 tusen miljoner kronor på de offentliga verksamheterna (då är sjukförsäkring, a-kassa, pensioner och andra transfereringar borträknade). Det är en fördubbling jämfört med 1970, och det mätt i fast penningvärde.
Sjukvården når, trots all medierapportering om besparingar och nedskärningar, på det hela taget mycket goda resultat.
Fler får hjälp, fler än någonsin och det också på svåra problem. Mycket tack vare den nya medicinska teknikens landvinningar.
Det har ägt rum en kraftig ökning av antalet "ballongsprängningar" för patienter med kranskärlsförträngningar. Sjuka som förr fick knapra nitroglycerintabletter får nu ett bättre, piggare liv.
I år genomförs ungefär 14 000 sådana operationer i olika sjukhus i Sverige. Vilken förhöjd livskvalitet innebär inte detta för alla med kranskärlsförträngningar.
Eller ta vården av gråstarrspatienter. För inte så länge sedan innebar gråstarr ett livslångt handikapp.
Nu kan man enkelt byta ut den grumliga ögonlinsen mot en ny plastlins. I år genomförs cirka 82 000 gråstarroperationer, vilket är fördubbling sedan början av 1980-talet.
I dokumentären fick vi också se klipp från SvT:s fantastiskt rika arkiv olika reportageutsnitt på hur trasiga höftleder på 1960-talet innebar slutet på ett aktivt liv. Den tidens höftledspatienter dömdes till sängliggande eller rullstol resten av livet.
Bo kvar i sin hemmiljö
I dag är en höftledsoperation nästan ett rutiningrepp. Det sker mer än 16 000 höftledsoperationer årligen och med ett fortsatt aktivt liv efter genomförd operation.
Bilden är ungefär densamma vad gäller utvecklingen inom den svenska äldreomsorgen.
I "Välfärdsmysteriet" får vi ta del av jämförande reportagesnuttar från 1960- och 1970-talen om hur de äldre behandlades på den tiden. Det var trångbott på åldersdomshemmen och långvården blev oftast slutstationen före döden.
I dag satsas stora, men givetvis inte alltid ännu tillräckliga resurser på att ge de äldre, också de med stora vårdbehov, möjlighet att bo kvar i sin hemmiljö och att ändå kunna leva ett någorlunda aktivt liv.
Handikappomsorgen är ett annat område som tillförts stora resurser under 1990-talet. "Det har skapats en helt ny yrkesgrupp. Bara i Sundsvall finns i dag 200 personliga assistenter", berättar Martin Johansson, socialnämndsordförande i Sundsvall, i dokumentären "Välfärdsmysteriet".
Aldrig så bra som nu
Visst, allt är inte rosenrött bra. Trots den här på många sätt fantastiska utvecklingen. Den som själv har egna, nära anhöriga i behov av äldreomsorg i dagens Sverige vet att det, trots en god utveckling, också nu på sina håll finns exempel på vanvård även i dagens äldreomsorg.
Brister och fel som behöver uppmärksammas och åtgärdas.
Men som dokumentären "Välfärdsmysteriet" visade är det på det hela taget inte sant att det var bättre förr. Tvärtom har den svenska välfärden aldrig varit så bra som nu.
Den som vill kan dra också en och annan politisk slutsats av detta. Exempelvis att det nog knappast är särskilt korrekt att basunera ut skruvade politiska budskap som att "svenskarna betalar världens högsta skatter, men har inte världens bästa välfärd".
TV-dokumentären "Välfärdsmysteriet" visar tämligen klart att så verkligen inte är fallet. Tvärtom får svenska folket fantastiskt mycket god och livskvalitetshöjande välfärd för våra skattekronor.
I den meningen är det faktiskt inte fel att hävda att den svenska välfärdspolitiken fortfarande är av världsklass.
Särskilt som den också tillkommer alla på hyfsat rättvisa villkor.