Public servicekommittén presenterade i går den utredning där man föreslår att tv-licensen ska ersättas med en skatt, som ligger utanför statsbudgeten. Det blir mer rättvist, menar man, eftersom avgiftsskolket försvinner. Och public serviceföretagen, som SVT och Sveriges Radio, kan även i framtiden vara oberoende.
En av dem som var snabba med att kommentera förslaget var Sveriges Radions vd Mats Svegfors. Han oroar sig för att konstruktionen ska rämna och om public service därefter kommer att finansieras via statsbudgeten, så "skulle det innebära en avgörande förändring av public service politiska oberoende".
Jag finner attityden en smula tröttande. Oavsett om skatten ligger i eller utanför statsbudgeten, oavsett om det är en skatt eller en licensavgift, så är public serviceföretagens ekonomi till syvende og sidst beroende av politiska beslut. Till det som finansieras via statsbudgeten hör exempelvis domstolarna - och deras oberoende är centralt för rättsstaten.
Skatt istället för avgift skulle som jag ser det, åtgärda en fundamental orättvisa med dagens system.
Föreställ er ett adligt och/eller väldigt framgångsrikt par som bor på ett stort gods. Eftersom man har många kvadratmeter att tillgå har två vuxna barn flyttat ut (eller in) i var sin flygel på godset.
Dessa fyra personer - som utgör ett synnerligen välbärgat hushåll - betalar lika mycket i TV-licens SAMMANLAGT som en enda ensamstående fattigpensionär i en etta på Hemse.
TV-licensen fungerar som en straffavgift på att vara ensamstående. Finns det någon tanke bakom det? Som att ensamstående fattigpensionärer har massor av tid att titta på tv och inte råd och ork med mycket annat? Jag vet inte. Men jag misstänker att en avgift per hushåll var en praktik som etablerades när varje hushåll hade - högst - en TV. Det var länge sedan.
Kommittén föreslår att skatten ska tas ut i förhållande till den beskattningsbara förvärvsinkomsten. Högre inkomst - högre skatt. Den blir dessutom 125 miljoner kronor billigare att administrera jämfört med TV-licensen.