Turkiet: Bro eller brohuvud?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Men om Turkiets mål är medlemskap i EU så har det knappast kommit närmare.
Turkiets argument mot dansken Anders Fogh Rasmussen som ny generalsekreterare för atlantalliansen Nato har stärkt dem som tvivlar på att Turkiet delar värdegrund med EU vad gäller innebörden av yttrandefrihet.
Turkiets premiärminister Erdogan tror inte på Fogh Rasmussens förmåga att bidra till världsfreden, på grund av hans roll i krisen kring Muhammedteckningarna 2005-06.
Vår bloggande utrikesminister Carl Bildt skriver att Fogh Rasmussen är ett mycket gott val för Nato "men de senaste dygnens diskussioner visar ju att han har anledning att arbeta med att etablera sin trovärdighet i Turkiet och den vidare värld där det turkiska inflytandet är betydande."
Fogh Rasmussen gjorde ett försök 6 april. På en konferens i Istanbul med det spansk-turkiska projektet Civilisationernas allians höll han ett anförande om vikten av den rätta balansen mellan yttrandefrihet och respekt för religiösa känslor.
Kanske lyckas Fogh Rasmussen. Men visst hade det varit mycket enklare för Nato att vinna gehör i Mellanöstern och Sydasien, regionen Natos ledare USA ser som avgörande för sin säkerhet, om man valt någon annan till generalsekreterare.
Det sägs att det var USA som övertalade Turkiet att precis som hela övriga Nato godta dansken.
Att Turkiet i denna Nato-fråga gjorde sig till språkrör för hela den muslimska världen, samt de eftergifter/ursäkter man fick i utbyte, kan skada landet i förhandlingarna om medlemskap i EU.
Om nu Turkiet ser sig som företrädare för religionen islam i Nato är det ju tänkbart att man gör det också som medlem i EU, i framtiden. Det är som om Italien skulle se sig som företrädare för EU:s katoliker.
Det går an att i högtidstal om EU:s framtid hylla Turkiet som en bro mellan öst/islam och väst/kristenhet. Men då skall det vara just en bro - inte ett brohuvud för tankar och handlingar EU hoppas ha lagt bakom sig.
Så här sa EU-kommissionens ordförande Jose Manuel Barroso 2004 när det blev klart att Turkiet skulle börja förhandla om medlemskap:
- Utmaningen för Turkiet är att vinna hjärta och hjärna hos de europeiska medborgare som är öppna för men ännu inte helt övertygade om att Turkiets framtid ligger i Europa.
EU är kluvet till Turkiet som EU-medlem. Norden, Storbritannien, Spanien, Italien och de nya EU-länderna i öster säger ja, i princip. Sedan 1999 är Turkiet officiellt kandidat. Men i Tyskland, Frankrike och Österrike finns en stark opinion som inte anser att Turkiet platsar.
På toppmötet EU-USA i Prag 5 april uttryckte president Obama sitt lands kända stöd för Turkiet. Han fick genast mothugg. Medan Tysklands förbundskansler Angela Merkel nöjde sig med att säga att det fanns delade meningar om saken så bekräftade Sarkozy sitt absoluta motstånd.
Kanske blir Turkiet aldrig medlem av EU, av en eller flera orsaker. Men för var dag blir landet alltmer en del av EU:s politik.