Turistparadisets baksida
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Min vän och jag har tillbringat två veckor på ett underbart hotell i Phuket, Thailand. Två veckor av avkoppling, bad och sol. Avkoppling, men även tid för utflykter och shopping.
Phukets turistområden består i princip av en enda stor stad, benägen på något hundratal meter från sandstranden och någon mil lång. Av tsunamikatastrofen kan man knappt se något alls, allt är återuppbyggt, mycket säkert med hjälp av europeiska turister, vars hjärta för alltid klappar för Thailand och dess vänliga folk.
Allt kan köpas
Problemet för oss nordbor är att se skillnad på äkta vänlighet och en falsk. Pengar är ett drivande motiv att vara vänlig mot utlänningar. Köp, köp, köp, ropar försäljarna och drar bokstavligen in oss i sina små butiker.
Patong, som stranden vi bodde i närheten av heter, var för 20 år sedan en enkel fiskeby med enbart enkla turisthyddor att hyra på stranden.
Idag är Patong en stad med ungefär 300 000 innevånare och en puls som Stureplan aldrig skulle kunna upp till. Kommersen är total. Allt kan köpas, tavlor, kläder, souvenirer, massage.
Restauranger och pubar finns i överflöd till priser som gör oss till rika brats, som bara kan bre ut sig och vifta med sedelbuntarna. Turismen har gett Thailand ett enormt uppsving, Knappast någonstans ser man tiggare utan tvärtom verkar de flesta vara välmående.
Ger man sig däremot ut en bit utanför turistområdena kan man upptäcka lite mera enkla och ibland fallfärdiga hus. Kommer man innevånarna närmare på livet, så är de flesta ärligt vänliga mot oss turister.
Lönen vill man inte prata om, men den kan inte vara särskilt hög. Att arbetstiden var 8-9 timmar/dag, sex dagar i veckan, berättade man. Fackföreningar existerar knappast och man kan få sparken för den minsta småsak.
Prostitutionen är stor
Städerskan, som gjorde ett underbart jobb hos oss, fick några mindre gåvor och lite växelpengar när vi for. Hon blev himlastormande glad men var orolig för att ta emot dessa gåvor. Vi fick skriva ett intyg att vi skänkte henne dessa småsaker.
Man kan köpa allt, skrev jag. Ja allt, tyvärr. Prostitutionen är fortfarande stor trots att resebyråerna och thailändarna själva inte vill tala om det. På gatorna ser man massor av äldre vita män gå omkring med unga thailändskor, som ser ut att helst vilja vara någon annanstans. På kvällarna söker sig vita män till stripbarerna och bordellerna om de inte får napp redan på gatan. Utbudet av diverse stripbarer med suspekt underhållning underhålls av ständigt nya turister och inkastare, som drar in kvällsvandrare på dessa barer.
Men prostitution är något som förekommit långt före de vita började komma till Thailand. Det kan vara svårt att förstå att ett buddhistiskt land kan godta något sådant.
Ett talande exempel är ändå den unga thailändska som lättklädd kom in på en pub med hög västerländsk musik, satte sig på knä på golvet och bad mot en Buddhastaty som stod uppställd i hörnet. När hon var färdig gick hon åter ut på gatan och raggade kunder.
Bär på könssjukdomar
Många av de unga prostituerade har lurats ner från bergsbyarna med löfte om arbete i restauranger eller som dansare. Ganska snart går de på gatan och kan bara komma därifrån om någon västerlänning blir kär i henne och tar med henne hem.
Därför anstränger de sig extra att vara vänliga och tillmötesgående, vilket ofta betyder att sexturisten blir extra nöjd och kommer tillbaka för nya erövringar nästa år.
Den förnedring dessa unga kvinnor utsätts för kan man ofta läsa i deras ögon, även om de för "sin man" uppträder som passionerat förälskad.
Flickornas förnedring är illa nog, men många av dessa ack så vackra flickor bär på könssjukdomar. På flyget hem funderade vi på hur många som hade oönskade gäster med sig tillbaka. Kanske en aids, två syfilis och fyra gonorré?
Nästa gång några av era killbekanta ska till Thailand på semester, fundera på om de söker sol och bad eller obotliga könssjukdomar. "Be caleful sir"..