Turist i sin egen förening?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Men det är svårare i praktik än i teori. Det visar strömhoppen från styrelsen för Gotlands Turistförening som GA skrev om igår (och skriver om i dag).
Visst finns det synpunkter på hur Turistföreningen genomför sina uppdrag. Exempelvis finns kritik mot att den ekonomiska redovisning är så grovt tillyxad och svårgenomskådlig att det blir näst intill omöjligt för styrelsen att utvärdera verksamhet och projekt. Dessutom finns en bredare kritik mot ledarskapet.
Men det är bara ena sidan av konflikten, och den som hittills uppmärksammats minst. Konflikten handlar inte bara om hur Turistföreningen presterar, utan också om vad den skall göra.
Här föreligger alltså en intressekonflikt. Och när åsikterna går isär på grund av att man har olika mål så blir det extra svårt att enas och slå fast en gemensam agenda. De som ägnar sig åt konferenser och evenemang har inte samma intressen och vänder sig inte till samma grupper som företagen inom traditionell turism. Och de stora aktörerna har inte samma preferenser som de små.
Hela Gotland förväntas kunna dra åt samma håll. Besöksnäring, industri, kulturföretagare, serviceföretag, detaljhandlare och så vidare. Allihop. Men här, i Gotlands Turistförening, kan inte ens företrädare för en och samma bransch enas om färdriktningen. Plötsligt är intressegemenskapen som borttrollad. Det är nästan som magi.
Det kanske inte går att kollektivansluta hela Gotland till samma idéer om vad framtiden skall vara? Om samverkan skall fokuseras på det som är den minsta gemensamma nämnare i allas idéer, drömmar och önskningar, ja då blir det inte mycket kvar. Då stannar det vid allmänt hållna nyckelord, som de som kommunens varumärkesgrupp har fastnat för: magisk, livskraft kreativitet, nära och livslust. Det blir inte speciellt konkret, om man säger så.
Det går att hitta rätt. Med GA igår följde tidningen Näringsliv. I ett rundabordssamtal deltog Johan Graffman, den konsult som varit inkopplad i varumärkesarbetet. Han berättade:
-Ta Kristianstad som exempel. Där var det ett jäkla liv och där hade man som på Gotland prövat en massa saker och slogans och grejer. Men vad har hänt där fyra år efter att de bestämde sig för att de skulle bli Sveriges centrum för livsmedel, mat och dryck? Jo, de har fått en högskola med gourmetutbildning tillsammans med Grythyttan, de har fått 18 nya livsmedelsföretag, de har fått nya logistikföretag, de har fått ett nytt gastrocentrum där näringslivet samarbetar med skolan och de har fått livsmedelsmässor. Helt plötsligt börjar saker hända.
Men det bygger på att man hittar starka idéer med stor potential, inte idéer som ALLA är överens om. Är det kanske rent av så att Turistföreningen, som den idag är uppbyggd, inte kan vara forumet för sådana idéer?