På Gotlands Folkblad har man tagit tydlig ställning för demonstranterna i Ojnareskogen. Vikarierande ledarskribent Anna Ardin konstaterade att aktivism är det vackraste hon vet.
Jag gillar det också. Att det finns människor som har tid, mod och lust att på konkreta sätt sätta stopp för orättvisor och maktmissbruk är fantastiskt. Här är dock Pussy Riot i Moskva de jag närmast tänker på, inte demonstranterna i Ojnareskogen.
Men det vackraste jag vet, det är demokrati.
Det är därför det skaver så hårt i mig när jag läser om människor som tagit sig rätten att föra "folkets" (det vill säga även min) talan gentemot en upplevd fiendemakt.
Och det ska sägas direkt: hade beslutet om Nordkalks tillstånd legat i mina händer hade det blivit ett nej.
För mig är det totalt obegripligt hur man vågar ge löften om att vårt känsliga grundvatten inte kommer att påverkas av det stora ingreppet i berggrunden.
Men som tur är ligger inte beslutet hos mig eller andra som bara har sin magkänsla att lita till. Eller de som sätter konflikten före sakfrågan.Vi har istället en myndighetsprövning efter konstens alla regler där alla faktorer ska prövas utifrån vetenskap och expertis.
Ändå finns det ingen som kan ge någon garanti för Gotlands grundvatten, vare sig att det kommer att påverkas eller inte. Precis så svårt är det och att hävda att det är en enkel fråga är såväl populistiskt som ytligt.
Vad gäller Nordkalks tillstånd i Bunge finns det därför anledning att från alla håll visa större ödmjukhet. Inte med rödögt hat påstå att den som inte tycker som jag är en idiot. Detta beteende har synts från båda sidor. De som stöttar aktivisterna kallar Nordkalk för "Mordkalk". Det tycker jag är att ta i.
De som tycker att aktivisterna borde växa upp och skaffa sig ett jobb har inte varit mycket bättre.
På Facebook-sidan "Ojnareskogen" har debattörer som ifrågasatt aktionen med sakliga fakta och underbyggda argument strukits och blockerats från sidan. Detta skapar inte förtroende för denna grupp att föra "folkets" talan.
Själv blev jag påhoppad ganska ordentligt när jag i en kommentar på min egen Facebook-sida vågade dryfta tanken att det fanns en möjlighet att det faktiskt var järnfällningar och inte olja som Fältbiologerna hittat i en bäck i Ojnareskogen och gjort stort nummer av.
Att det senare visade sig vara just så är ingen seger för någon part i debatten, men en seger för naturen och vårt vatten.
Det ger credd att uttala stöd för engagerade ungdomar som ställer sig i vägen för stora, stygga skogsmaskiner. Men om vi inte tror på det svenska systemet för tillståndsprövning är det systemet vi borde demonstrera emot, inte de som följer det.
Även om det inte är lika spektakulärt.