Trygghet och otrygghet två delar av samma sanning

Risken att bli ett brottsoffer. Är ojämnt spridd.

Risken att bli ett brottsoffer. Är ojämnt spridd.

Foto: JANERIK HENRIKSSON / TT

Politik2013-11-19 05:55
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Enligt Sveriges Kommuner och Landstings (SKL) rapport "Trygghet och säkerhet 2013", som GA skrev om i lördags, så hamnar Gotland på plats 272 av 290 kommuner på grund av rätt omfattande brottslighet jämfört med folkmängden.

Å andra sidan är gotlänningarna samtidigt minst oroliga i landet över att utsättas för våldsbrott, inbrott eller skadegörelse.

Hur kan det bli så? Går vi omkring och intalar oss att vi bor i en idyll och blundar för verkligheten? Att vi bor på en ö som är som Bronx, fast grönare och med fler raukar. (Bronx är en stadsdel i New York som för övrigt är uppkallad efter svensken och smålänningen Jonas Jonson Brunk.)

Nej, jag tror inte det. Både SKL och gotlänningarna kan ha rätt.

Risken att utsättas för brottslighet kan vara väldigt olika i en och samma region. Det är beroende av var man är, när man är det och vilka man umgås med. Bor man på en lugn plats, rör man sig inte i "fel" kvarter vid "fel" tidpunkt, ja då har man all anledning att inte vara onödigt orolig för att plötsligt bli ett brottsoffer.

Gotlands brottsstatistik förvrids dessutom av att vi är många fler än 57 000 som vistas här under stora delar av året. Festande fastlänningar är säkert överrepresenterade i brottsstatistiken, både som förövare och som offer. Men inte gör det att man har anledning till att känna sig mer osäker på landbygden eller i ett bostadsområde i Visbys utkant.

Så vi ska inte vara alltför alarmerade av SKL:s undersökning. För det krävs ett betydligt bättre underlag som tar större hänsyn till våra speciella förutsättningar.

Men vi har ju heller ingen anledning att helt bortse från rapporten. Det är alldeles för många som exempelvis blir offer för våldsbrott och det är ju inte deras eget fel bara för att de var på "fel" plats vid "fel" tillfälle. Även om de flesta gotlänningarna kan ha rätt när de inte oroar sig över att bli brottsoffer, så hindrar det inte att det är ett verkligt problem att Gotland är överrepresenterat i statistiken över exempelvis våldsbrott.

Brottsligheten ska tas på allvar, även om det inte finns anledning att sprida obefogad rädsla bland vanliga gotlänningar.