Trist att opponera, riskabelt att regera?
Björn Jansson. Inte så sugen på att hålla i klubban.Arkivfoto: Tobias Wallström
Foto: Tobias Wallström
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Kanske verkade inte ens möjligheten att vinna valet 2010 och ta över styret av kommunen speciellt lockande på Björn Jansson. I rådande konjunkturläge, och under de närmaste åren, är utrymmet för en expansiv kommunal budgetpolitik ytterst begränsat. Hur lockande är det för en socialdemokrat att ta över, om det inte går att skrämma upp ett gäng extra miljoner att sätta sprätt på?
Jag har en teori. Sedan finanskris och lågkonjunktur tog ett fast tag om den kommunala penningpungen och klämde åt - sedan de förväntade kommunala skatteintäkterna slutade öka - sedan dess har Björn Jansson varit tacksam över att inte bära huvudansvaret. Men samtidigt har oppositionsrollen blivit tråkigare, eftersom inte ens oppositionen med någon trovärdighet kan hävda att den skulle haft fler miljoner att göra av med än den borgerliga kommunledningen nu disponerar.
Och ett maktskifte ter sig för Björn Jansson rimligen inte alls lika lockande i dag som för ett och ett halvt år sedan.
Undra på att han inte tycker att det är kul längre.
Om Björn Janssons avgång inte är dramatisk så känns valet av Åke Svensson som ersättare ännu mindre spännande. Passade på att läsa vad han skriver om sig själv på kommunens hemsida.
I en så pass lång text om hans politiska engagemang och meriter är det rätt egendomligt att han lyckas undvika att påminna oss om att han varit ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden. Men om ingen kommer ihåg det som en framgång så ser han kanske helst att det glöms bort.
Jag skulle kunna raljera om bristen på föryngring inom Socialdemokraterna. Avgående och tillträdande kommunalråd är lika gamla. Men jag tillhör inte dem som tycker att man är passé vid 57. Eller ens vid 67. Eller ens vid 77. Tvärt om tycker jag att det är ett problem i Sverige att erfarna personer kliver av för tidigt. Och att samhället räknar ut dem för snabbt.
I vår får vi veta om Åke Svenssons upphöjelse är tillfällig eller permanent. Jag tror jag avstår från att ge några råd vem Socialdemokraterna bör välja. Det blir lätt lite töntigt, ungefär som när Håkan Ericsson i Folkbladet försöker söndra och härska genom att knåpa på en valstrategi åt Centerpartiet. Vem tror att det görs av ren hjälpsamhet?