Ellen Johnson Sirleaf, Leymah Gbowee och Tawakkul Karman är tre kvinnor som har gjort sådana avtryck i sin omvärld att det har påverkat hela världen. Det anser Nobelkommittén som valde att tilldela dem Nobels fredspris. De kommer alla från länder, Liberia och Jemen, där inte ens de mest grundläggande rättigheter för kvinnor är självklara eller tillgängliga.
"Vi kan inte uppnå demokrati och varaktig fred i världen med mindre än att kvinnor får samma möjligheter som män att påverka utvecklingen på alla plan i samhället" lydde en del av motiveringen. Därför är det som pristagarna gjort för sina länder och på så sätt deras region och hela världen, ovärderligt för den strävan efter demokratisering vi har sett, inte minst i Nordafrika men också på andra platser.
Flera var förvånade att det inte var bloggare och aktivister i Egypten eller Tunisien som fick priset. Det finns andra förutom Tawakkul Karman, journalisten och människorättsaktivisten från Jemen, som har spelat en stor roll. Men flera år före revolutionen, redan innan världens kameror riktade sig mot området stod Karman för kampen för frihet i sitt hemland.
Ellen Johnson Sirleaf som är den första demokratiskt valda kvinnliga presidenten i Liberia har ända sedan sitt tillträde till makten 2003 varit föremål för omvärldens fascination. Inte bara lyckades hon bli vald, hon satte också stopp för det långtgående och blodiga inbördeskrig landet led av i 14 år. Även Leymah Gbowee, som också fick en del av nobelpriset har spelat en stor roll i den kampen.
Alla tre står för något mycket väsentligt, nämligen kvinnors rättigheter och säkerhet, på platser där detta inte finns. Inte minst eftersom att detta också är förutsättningar för stabil demokrati överhuvudtaget. Så vad betyder det att tre kvinnor i delar av världen där kvinnligt ledarskap, eller ens lika villkor för kvinnor och män inte finns, får ett av de mest erkända prisen i världen?
Vinsten är ju inte bara kvinnors, utan mänsklighetens. Inget samhälle kan i sin helhet vara bra så länge grupper av människor förtrycks. Och dessa pristagare som under många år fört en kamp mot de manliga makthavare som står emot en sådan utveckling har nu fått en enorm uppbackning. Det om något borde ge tydliga signaler till de som inte ser demokrati som något åtråvärt, utan snarare motverkar den.