Under de senaste 20 åren har Nobels Fredspris utdelats till kvinnor bara sex gånger. 1991 utsågs den välkända Aung San Suu Kyi som oförtrutet kämpar för demokrati i militärjuntans Burma och nu tycks göra det med viss framgång.
Under det senaste decenniet har vi sett iranska Sherin Ebadi, ständigt förföljd av regimen, som 2002 fick fredspriset för sin kamp för kvinnors och barns mänskliga rättigheter. Hon var den första muslimska kvinna att få fredspriset.
Nobels fredpris
Året efter var det dags igen för en kvinna, Wangari Maathai, kenyansk miljöaktivist. Där löd prismotiveringen: "Fred på jorden är beroende av att vi lyckas säkra livsmiljön." Något att betänka när klimatkrisen är över oss och får fortgå.
En svensk kvinna har fått priset, Alva Myrdal 1982, för sitt nedrustningsarbete inom FN. För sitt FN-arbete fick också Dag Hammarskjöld fredspriset postumt 1961. Ytterligare tre svenska har tilldelats fredspriset, vilket nog fallit i glömska: 1908 Klas Pontus Arnoldsson, grundare av Svenska freds- och skiljedomsföreningen, 1921 Hjalmar Branting för arbete inom Nationernas Förbund (föregångare till FN) och ärkebiskop Nathan Söderblom 1930 för sin ekumeniska verksamhet.
I år prisas tre kvinnor på en gång: Ellen Johnson Sirleaf, president i Liberia, Leymah Gbowee, grundare till Women Peacebuilding Program och den jemenitiska journalisten och fredsaktivisten Tawakul Karman.
Kvinnors roll i återuppbyggande
Tre fredsaktivister som nu får ett erkännande för sitt oförtröttliga arbete för fred och säkerhet. Fredspriset i år är också en viktig signal om kvinnors roll i återuppbyggande av samhällen efter konflikt och kvinnors roll i fredsarbete.
Ellen Johnson Sirleaf och Leymah Gbowee verkar framgångsrikt för att behålla stabiliteten i Liberia efter många år av inbördeskrig och våld. De blir också förebilder för unga kvinnor i Liberia och i världen i ett engagemang mot krig och våld.
Mindre känd är Tawakul Karman från Jemen, detta för de flesta okända land på arabiska halvön. (Dock var Rädda Barnen tidigt ute och startade sina allra första landprojekt i just Jemen för snart 50 år sedan.)
Nu får Tawakul representera de kvinnor som denna vår tog över gatorna i den hoppfulla revolutionen i Nordafrika och Mellanöstern. Som var fräcka nog att rucka på auktoritära regimers tron. Jemen som är det fattigaste landet i Mellanöstern där uppskattningsvis 60 procent av kvinnorna inte kan läsa. "Ett land fattigt på alla resurser och ändå så rikt på extraordinär mänsklig kraft. En kraft full av visdom som passionerat förespråkar förändring på ett fredligt sätt, trots allt övervåld från en korrupt oh manipulativ regering".
Så kommenterar Hana Al-Khamri, jemenitisk journalist som just nu är knuten till Centrum för Mellanösternstudier vid Lunds Universitet.
Dessa tre kvinnor har med sina engagemang visat att det går att göra det omöjliga möjligt. I Liberia, i Jemen, i Mellanöstern och i Nordafrika. Det krävs kvinnor för en fredlig utveckling i vår värld.