Det framstår allt mer som att vi fått tre politiska block i regionfullmäktige.
De rödgröna med Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, som har majoriteten och styr.
Och så de två oppositionsblocken med Moderaterna och Folkpartiet och sedan Centerpartiet. Den forna borgerliga alliansen, som styrde Gotland förra valperioden, ser vi inte i samarbete längre.
Centern går sin egen väg och stöder ofta den rödgröna majoriteten och försöker lägga ansvarsfulla förslag som utvecklar regionen. Och så slåss de för allt på landsbygden, där de tror att de har sina väljare.
Oreda i Moderaterna
Moderaterna verkar ha en svag ledare i Lena Celion, som ju faktiskt är oppositionsråd, alltså heltidspolitiker för att leda Moderaterna. Men i fullmäktige spelar hon en nästan osynlig roll och flera andra moderater profilerar sig med alla möjliga frågor och så tar de varje chans att mer eller mindre populistiskt rösta emot majoritetsförslagen.
Dessutom verkar de ha dålig koll på hur moderaterna i olika nämnder bevakar sina egna motioner. Typexemplet var den utmärkta motionen om screening av stora kroppspulsådern på äldre män. När fullmäktige skulle ta beslutet blev det helt onödigt förvirring för att moderaterna inte bevakat beslutsformuleringarna ordentligt.
Nu blev dock beslutet bra, då fullmäktige beslöt att införa screening av 65-åringar nästa år och utreda kostnaderna för att screena alla män över 65 år och dessutom kvinnorna.
Tron på politiken
Ett annat exempel på hur annorlunda och oväntade saker händer och sägs i den gotländska politiken var i diskussionen om programmet för Kvinnofrid. Normalt brukar ju Moderaterna vilja begränsa politikens inverkan och påverkan på människornas liv och beteenden. De brukar predika frihet från politiken, som högsta norm. Men i måndags var det Gustaf Hoffstedt (M) som sa sig tro på politikens påverkan genom Kvinnofridsprogram och därför drev frågan om att det måste användas och dessutom utvärderas för att se om det minskar mäns våld mot kvinnor.
Men tron på politikens betydelse kanske ingår i de nya Moderaternas språkbruk, nu när de byter ord och låter som Socialdemokrater. Trots att de mycket effektivt genomför en ojämlik, konservativ och nyliberala politik.
Splittrad opposition
I Centern är Lars Thomsson den konstruktiva och ansvarstagande företrädaren, medan Eva Nypelius framstår som den bittra och gnälliga förloraren. I måndags gnällde hon över Åke Svensson om tillväxtfrågorna och om Tillväxt Gotlands eventuella framtid. Centern skulle nog tjäna mer på att Lars Thomsson fick mer sällskap i talarstolen av Anna Andersson, som är en skarptänkt och duktig regionpolitiker.
För Åke Svensson (S) är det nog bekvämt med en splittrad opposition och ett ansvarstagande Centerpartiet, som allt som ofta ger stöd till viktiga beslut för regionens utveckling.