Trafikupphandling är inte bara pengar
Nya priser. Efter nyår börjar nya biljettpriser gälla ombord på Destination Gotlands båtar och det blir både billigare och dyrare. Foto: Henrik Radhe
Foto: Henrik Radhe
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Rikstrafiken fnular redan nu med hur man ska handla upp Gotlandstrafiken från om med år 2015, när nuvarande upphandlingsperiod är över. Det är nog en god idé, om man använder tiden till att fundera över hur trafiken kan förbättras, och inte bara tänker på hur den kan bli billigare för staten.
Rapporten (Säkerställd linjesjöfart - Handlingsalternativ för Gotlandstrafiken från 2015) kan du läsa här (http://tinyurl.com/aamoez).
Rapporten har verkligen inte gotlänningens utgångspunkt. När varje alternativ till organisation, ägande och upphandling analyseras återkommer man gång på gång till: Vad betyder det här för staten? Vad blir effekterna för staten?
Gotlänningarna då? Jo, trafiken ska vara "samhällsekonomiskt effektiv". Men man skriver inte mycket om exempelvis överfartstider eller standard. Analysen är på en mycket övergripande nivå. Kanske kan vi vänta oss mer i nästa utredning. I rapporten konstateras att:
"Trafikupplägg för Gotlandstrafiken efter 2015 kommer att utredas av Rikstrafiken under 2009."
Trafikupplägg? Ja, det är allt det viktiga som avses. Fartygstyp. Fart. Komfort. Turtäthet. Med mera.
Så det är bråttom om man vill påverka Rikstrafikens slutsatser. Och anledningen till att det kan vara bråttom trots att det är nästan sex år tills nästa avtalsperiod är att det tar tid att bygga nya fartyg. Rapporten gör bedömningen att:
"Oavsett vilket sätt som väljs för tillhandahållande av tonnage måste en specifikation över tonnagets grundläggande egenskaper tas fram så snart som möjligt, det vill säga under 2009. Om tillhandahållandet ska upphandlas (antingen som en tjänst eller genom OPS) bör tilldelnings-beslut fattas under 2010."
Nå, vad upphandlingen beträffar tycks Rikstrafiken ha fastnat för att göra två separata upphandlingar. Fartygen i första upphandlingen. Driften i den andra.
Jag har svårt att inse fördelarna. Om man vill göra upphandlingen enklare, är det då verkligen klokt att lägga ut driften på anbud till anbudsgivare som inte har något inflytande över vilka fartyg det är de ska driva?
I förra upphandlingen hade Gotlandsbolaget en fördel eftersom man redan hade lämpliga fartyg. Men bolaget har ju redan själva konstaterat att denna avtalsperiod är den sista för befintliga fartyg. I nästa anbudsgivning måste samtliga deltagande företag räkna med att bygga nytt. Det borde jämna ut spelplanen.
Visst har Gotlandsbolaget en fördel av erfarenheten av många, många års trafik på Gotland. Men hur ska man komma runt det? Utraderas den fördelen av att man gör upphandlingen svårare genom att dela upp den i två delar?
Men viktigast är att nästa utredning från Rikstrafiken inte är lika fokuserad på statens intressen, utan att de som faktiskt ska åka med färjorna - gotlänningar och deras besökare - också blir synliga. Då måste man ta hänsyn inte bara till färjetrafikens framtida kostnader, utan även till kvalitet.