Snart är det dags för det årliga Öppet Forum med Destination Gotland.
Förhoppningsvis kan evenemanget piggas upp lite av att det för första gången direktsänds via webben. Ett grepp som gör att de som främst berörs av upp- och nedgång i prislistan kan följa mötet och även e-posta frågor och kommentarer direkt.
De tillställningar jag har bevistat har ältat samma frågor där det mest allvarliga verkar vara störningar från djuravdelningen, samt menyns utformning.
Långbänkar som bagagehanteringen i Nynäshamn verkar inte kunna nå en lösning och den utlovade nätuppkopplingen ombord dröjer den också.
I och med att den nya prislistan precis har blivit presenterad kan man anta att många frågor kommer att handla om den.
När reglerna för prissättningen ändrades så att det möjliggjorde mer flexibla priser trodde jag att det skulle vara bra för dem som reser. Man skulle kunna påverka priset genom att välja billigare resor. Tyvärr har det inte riktigt blivit så. Framför allt drabbas de som inte kan välja, som alltid.
Det blir mer och mer tydligt att det är orimligt att priserna ska vara så olika beroende på om man bor på Gotland och ska åka bort, jämfört med de som är folkbokförda på annan ort och reser hit.
Speciellt när vi står inför faktum att vi behöver bli fler som väljer att bosätta sig här. Om det ska kosta lika mycket för ens vänner och bekanta att hälsa på på Gotland som att åka utomlands, då är det inte givet att man väljer Gotland. Hur mycket de andra fördelarna än överväger.
Vägpriser för alla är både den mest rimliga och rättvisa lösningen. Hur möjligt det är att genomföra inom gällande förutsättningar vet bara staten och rederiet. När det nya avtalet nu ska sys ihop måste total transparens vara ett absolut krav.
Varje gång en ny prislista eller turlista leder till ilskna protester gör det stor skada. Hur lätt det än är att hitta billigare resor, hur bra turtäthet vi än har och hur snabbt det än går att komma hit, ger proteststormarna ringar på vattnet som målar upp en annan bild av Gotland och vägen hit, än den vi alla vill ska gälla.
Ilskan bottnar också i den stora kärleken till Gotland. Man vill hit till varje pris och varje motgång leder till irritation. De som ännu inte har starka band till Gotland och hör dessa beskrivningar får förmodligen ingen längtan att skapa dessa band.
Priser och turer ska byggas på de behov som finns, inte för största möjliga vinst. Det är därför staten går in med åtskilliga miljoner kronor varje år. Att tillmötesgå alla är omöjligt. Men det måste skapas ett förutsägbart system som inte ändras varje säsong.
Vägpriser för alla, hur länge ska vi behöva kämpa för denna självklarhet?