Total brist på empati
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Största delen av skogen är ju i produktion menar länsstyrelsen. Då kan det väl inte spela nån roll om några tvingas lämna ifrån sig sin mark till reservat?
Dessutom ska skogsägarna vara stolta och glada att deras skog anses så viktigt att bevara.
Man häpnar.
Eva Nypelius kommenterar klokt länsstyrelsens inställning på insändarplats i dag. Här kan man se en helt annan medvetenhet om problemet och att man också har lösningen inom räckhåll.
Det finns många som frivilligt avsätter sin skog. Räknade man in dessa arealer skulle man kanske nå upp till målen utan att slita egendom ur händerna på maktlösa skogsägare?
Är det viktigaste att uppnå målen eller att länsstyrelsen får bestämma vilka arealer som ska skyddas?
Det är inte rimligt att använda tvång när det finns en frivillig väg. Länsstyrelsen säger att man redan använder sig av en sådan metod. Ändå anser man sig tvungen att ta till drastiska åtgärder för det fåtal som inte vill lämna ifrån sig sitt arv och sin mark.
Precis som länsstyrelsen skriver så går de flesta förhandlingar bra, utan konflikter. Varför då sätta in myndighetens hela maktapparat för att tvinga ett fåtal?
Varför ska just dessa mål till varje pris uppnås genom formellt tvång?
Det är mycket svårt att förstå.
Lika lätt som det är att förstå de drabbade skogsägarnas frustration och vanmakt.
Det handlar inte om människor som vill sko sig på samhällets bekostnad. De vill värna sin egendom. För dem hjälper det knappast med käcka tillrop om att de ska känna sig hedrade att staten vill lägga beslag på deras skog.
Länsstyrelsens brist på empati och sunt förnuft i denna fråga är faktiskt snudd på häpnadsväckande.