Med tanke på hur länge många tomter har legat ute till försäljning i månad efter månad, år efter år, så verkar det ju som om säljarna är mer intresserade av att få ut "rätt" pris än av att det ska bli affär. De är beredda att vänta. Och vänta riktigt, riktigt länge.
Ett aber i den kalkylen är väl att de får stå för fastighetsskatten under tiden.
Förlåt, jag menar givetvis fastighetsavgift. Men medge att det är lätt att blanda ihop skatter och avgifter när de är så förbålt lika att inte ens en mor skulle kunna skilja dem åt.
Men så länge det finns gott om lediga tomter och så länge åtminstone vissa köpare och säljare kan komma överens, så är det inget stort problem att somliga tomter förblir osålda.
Ja, det är klart att det kan vara ett stort problem för de envisa (eller tålmodiga) säljarna, men det är inget samhälleligt problem att vissa har svårt att få ut det pris de vill ha.
I Visby är situationen en annan. Där finns ett stort mått av betalningsvilja, men de tillgängliga objekten är mycket få. Så få att man måste fråga sig om Region Gotland, som påstår sig vilja ha 65 000 invånare, verkligen har gjort tillräckligt för att skapa mer tomtmark för villabebyggelse i Visby.
Det är märkligt. Inte minst som Region Gotland befinner sig i ett utsatt ekonomiskt läge. Rätt hanterad borde tomtfrågan kunna lösas på ett sätt som innebär ett betydande ekonomiskt tillskott för Regionen. Visserligen av engångskaraktär, men ändå. Och fler medborgare innebär ju ökade intäkter för Regionen även på sikt. Är inte det en av anledningarna till det där ouppnåeliga målet?
Men nej då. Är den rödgröna kommunledningen månne mer intresserad av att förhindra bebyggelse och etablera naturreservat alldeles i anslutning till öns tillväxtcentrum? Det verkar så.
Men inte tjänar det de medborgare (och potentiella medborgare) som behöver utrymme för ett nytt hem.