I riket har Socialdemokraterna, efter en juholtsk utflykt, börjat hämta sig från den senaste valförlusten.
På Gotland är trenden den motsatta. Socialdemokraterna lyckades vinna valet, tillsammans med de andra rödgröningarna. Det har de inte alls hämtat sig från än. Och regerandet går rätt uselt.
När gårdagens demonstrationståg stånkade in i Bingebyparken så var det ganska mycket folk. Men det syntes liksom ändå att man stretade i motvind. Och uppenbarelsen var lika otidsenlig som om ett koleldat ånglok kommit tuffande och tafatt tutande.
Öns S-riksdagsman Christer Engelhardt började med att bada i Bingebycred. Det var här han växt upp och startat SSU-klubb.
Nu bor han i det intilliggande villaområdet. Och ibland i Stockholm. En kort resa långt bort.
SSU:s distriktsordförande David Lindvall visade sig vara en riktig agitator som talare. Och retoriken visade att han är väl insatt i hur en socialdemokrat ska låta för att glädja sina partivänner. Om den borgerliga regeringen sade han bland annat:
"De är beredda att göra allt i sin makt för att förstöra det vi har."
Socialdemokraterna lider sedan länge av en mycket speciell sorts svaghet. Den svaghet som bara finner styrka i motståndarens ondska. Jag antar att det bara är så de kan elda sitt eget falnande engagemang - genom att odla en topp tunnor rasande nidbild av den katastrof som väntar Sverige med en bockfotad, illvillig, folkfientlig borgerlig regering.
Det är väldigt väldigt tröttsamt.
Christer Engelhardt tog över igen, som majdagens röda tråd, och förklarade för publiken att:
"Tipspromenaden börjar vid hoppborgen."
Efter lite musik var det dags för dagens huvudtalare, en riksdagsledamot som är så anonym att jag faktiskt aldrig har hört talas om henne - gruppledaren i miljö- och jordbruksutskottet Matilda Ernkrans. När hon började gå på om vilken förträfflig talare David Lindvall är, hur hon känt värmen ända in i själen, och sedan gick över till en total svartmålning av läget i riket, då fick det vara nog.
Det finns bättre saker att göra en solig dag i maj.