LEDARE
I en artikel i Gotlands Allehanda får vi veta att det inom Region Gotland finns 683 timvikarier i regionens alla verksamheter.
683 personer som alltid måste vara tillgängliga för inhopp. Och inhoppen kommer. De flesta får jobba regelbundet om än inte upp till heltider. Längre vikariat är ovanliga och när man närmar sig gränsen för inlasning blir man enligt uppgift i artikeln plötsligt mindre intressant att ringa in. Samma fenomen finns i mediebranschen sedan många år. Vikarier anställs men alltid bara på vikariat som precis klarar gränsen för när men enligt lagen om anställningsskydd får förtur till fasta tjänster.
I mediebranschen finns inget som tyder på att man behöver oroa sig för tillgången på arbetskraft. Utbildningarna är många och det utbildas långt fler än det finns jobb.
Inom offentlig verksamhet borde man däremot tänka till ordentligt kring vilka man anser ska lockas till skolan, vården och omsorgen framöver med de arbetsvillkor som gäller.
Om man har ständigt behov av nästan 700 vikarier på totalt 6 000 anställda så borde det finnas behov av fler fasta tjänster. Men när alla marginaler är bortrensade så fungerar det inte att inte ersätta en person som blir sjuk några dagar.
Som timvikarie har du vad man kalla ständig jour. Du måste vara tillgänglig och om du inte svarar på ett samtal om jobb så riskerar du att de inte ringer mer, eller i alla fall på ett tag. Detta är villkor som borde rendera en högre lön men faktum är att timvikarierna har lägre lön än sina kollegor med fast tjänst, enligt Kommunal.
Regionens personalchef förklarar i artikeln att man även från arbetsgivarsidan ser detta som ett problem. Så där finns ju en given öppning för en bra lösning?