Opinionsundersökningar brukar tas emot på två sätt: partier som går fram lägger stor vikt vid dem, de som går bakåt hävdar att det är valdagen som gäller.
Ett parti som med stor sannolikhet har lite partystämning på jobbet är Centerpartiet. I SCB:s senaste mätning går partiet starkast fram med cirka 5 procentenheter till 11,3 procent och har därmed dubbelt så stort stöd som i valet 2014 och det bästa läget på 27 år.
Men samtidigt vet partiet, liksom alla andra, att det svänger fort och att det är som i alternativ två i inledningen: inga röster är lagda ännu.
Annie Lööf är den starkaste statsministerkandidaten för en Alliansregering, i folkets ögon. Men för partierna är det Anna Kinberg Batra som gäller i kraft av ledare för det största borgerliga partiet.
Lika tydligt som att Centerpartiet går fram är det att Moderaterna backar och gör det rejält. De som tidigare befarade att det är Sverigedemokraterna som lockar och att man därför borde släppa in dessa i politiska samarbeten, har blivit motbevisade.
De som gillar SD röstar på SD (som enligt SCB nu är näst största parti) och inte på partier som säger sig vilja samarbeta med SD.
En annan analys kan vara att det blir mer och mer accepterat att öppet stödja ett rasistiskt parti med rötter i nazismen när traditionella partier kan tänka sig samarbeten med detta.
Inte heller kan det vara invandringspolitiken som är avgörande, för då skulle Moderaterna ha lockat tillbaka många väljare från SD efter att nu ha liknande politiska lösningar.
Centerpartiets framgångar kan förklaras så enkelt som att det lönar sig att vara sig själv, föra sin politik oavsett om det blåser med- eller motvind.
Det går inte att lägga för stor vikt vid partiledarens roll heller. Annie Lööf var länge uträknad och hånad, i dag har hon störst förtroende av dem alla. I en intervju på Aftonbladet TV nyligen förklarade hon hur hon som nyvald partiledare var oerhört rädd att säga fel saker och att detta i efterhand är något hon ångrar. Alla minns nog hennes stela och enahanda svar på alla frågor.
Det är svårt för alla som inte känner Anna Kinberg Batra att veta om det är den ”riktiga” Anna Kinberg Batra som framträder i rollen som partiledare för Moderaterna, eller om hon är trängd från alla håll och därför inte är trygg i att vara sig själv.
När de gamla politiska ideologierna mer och mer spelat ut sin roll för väljarnas politiska hemvist får partierna också färre och färre röster av sig självt eller av tradition.
Socialdemokraterna är inte längre det självklara ”arbetarpartiet” liksom Moderaterna inte är partiet för företagare.
Bättre än att försöka anpassa politiken till vad man tror att väljarna vill ha är att locka väljarna med en tydlig politik som visar vilket samhälle man vill ha.
Vilket är själva betydelsen av ideologi.