Färjetrafiken till 2027 är i hamn. Den lilla nyheten släppte regionstyrelsens ordförande Åke Svensson i sitt första inlägg under gårdagens fullmäktigemöte. Därefter framstod debatten om årsredovisningen som, förlåt mig, ganska färjlös.
Flera politiska företrädare uttryckte under gårdagen tacksamhet för att det är just bekantingen Destination Gotland som vann upphandlingen. Men det innebär ju inte att upphandlingen var en onödig omväg. Just en upphandling i konkurrens, med statliga färjor som ännu ett möjligt reservalternativ, är ju en anledning till att man har kunnat nå en lösning där vi får en del av det som är viktigt för Gotland, samtidigt som statens kostnader ligger kvar ungefär på dagens nivå.
Färjan fortsätter köra i princip lika fort på Nynäshamnslinjen. Hastigheten sänks något på Oskarshamnslinjen men inte lika mycket som man kunde befara på förhand. Det ska bli mycket intressant när Oskarshamnsfärjan är tänkt att anlända till Visby. Om det blir ännu senare än i dag, det vill säga mitt i natten.
Trafiken ska bedrivas med tre fartyg, varav ett ska vara en ny färja som körs på naturgas, med de miljövinster som det innebär. Naturgas är ett fossilt bränsle, men koldioxidutsläppen bli väsentligt lägre än om man kör på olja.
Detta är några av de goda och halvbra nyheterna. Vi får veta mer om det tänkta trafikupplägget vid Destinationens presskonferens i dag. Om konceptet bygger på att två färjor ska köra mötande trafik mellan Visby och Nynäshamn så kan det också vara bra. (Åtminstone så länge de undviker att kollidera.)
Att upplägget innebär just tre fartyg kan tyda på att man ska köra mötande trafik på norra linjen. Å andra sidan sade Trafikverket i går att trafikupplägget liknar dagens, vilket tyder på motsatsen.
Det är för tidigt att fälla ett slutgiltigt omdöme om planerna för den nya trafiken. Men våra värsta farhågor har åtminstone inte besannats.
Baksidan av att vi nu känner en stor lättnad, är ju att denna lättnad beror på den anspänning och osäkerhet som Gotland under lång tid levt med, på grund av upphandlingen och hemlighetsmakeriet.
Det är ju väldigt otillfredställande, att en central framtidsfråga för Gotland avgörs under formen som vi har lite inflytande och ingen kontroll över. 2027 kan tyckas avlägset, men gårdagens maktlöshet är en viktig lärdom för framtiden. En erfarenhet som vi väl inte vill förnya om tio år?