Jag blev svårt provocerad av den rödgröna presskonferensen i går, när de skulle presentera sin uppgörelse om vinster i välfärden. Hörntänderna växer när vänsterledaren Jonas Sjöstedt går på om ”riskkapitalbolagen” och om hur vinstintresset ska försvinna ur välfärden.
Visst finns det riskkapital som äger svenska välfärdsföretag. Så det är klart att det är dessa som Sjöstedt vill tjata på oss om. Men vad med alla företag som startats och drivs av eldsjälar, av de idérika eller av dem som trodde sig kunna göra något bättre, för andra och för sig själva, i en egen verksamhet – snarare än en som styrs av landsting eller kommun? Alla de välfärdsföretag som bedriver verksamhet som är lika bra eller bättre än den offentliga? Alla de som investerat sina egna pengar, lånat pengar av banker och släkt och vänner, pantsatt sina hem och riskerat allt. Ska de nu tvingas in i en situation där deras företagande – ur ekonomisk synvinkel – är bara risk och ingen uppsida? De får gå med förlust. De får gå i konkurs. De får förlora allt, men det finns ingenting eller lite att vinna.
Christina Wahlström, som grundade mödravårdscentralen Mama Mia i Stockholm, var besviken när hon intervjuades av Svenska Dagbladet i går:
– De misstänkliggör oss.
Hur mycket vinst har Christina Wahlström tagit ut ur företaget genom åren?
– Jag har plockat ut tre eller fyra gånger på 27 år. De första åren gick vi med förlust och jag jobbade dubbelt på förlossningen. Sen fick jag belåna huset också. Jag tror inte någon fattar hur mycket vi har jobbat.
Hon vill bara att hennes företag ska behandlas som alla andra:
– Jag känner att jag vill att mitt företag ska betraktas som byggbolag, renhållningsbolag och andra. Sen ska de se till att ha medicinsk revision och ekonomisk revision så de ser att vi gör det rätt.
När de rödgröna räknade upp vilka typer av företag som utsättas för deras restriktioner, så handlar det om, nästan med kirurgisk precision, alla de branscher i offentligfinansierade verksamheter där kvinnor dominerar. Det handlar framför allt om skola, vård och omsorg. De företagen är misstänkliggjorde och utpekade.
Borde det inte vara kvaliteten som är avgörande för om en verksamhet är bra eller dålig? Oavsett om det är ett hus som ett vinstdrivande byggbolag har byggt eller ett äldreboende som en vinstdrivande entreprenör driver? Och då talar jag om kvalitet mätt på ett relevant sätt. De rödgröna mässar exempelvis om att även privata skolor måste ha samma bemanning (lärartäthet) som den kommunala skolan. Men forskningen visar ju att lärartätheten är av helt underordnad betydelse för utbildningens kvalitet. Ska inte en friskola få satsa sina pengar på BRA lärare istället? Eftersom forskningen visar att BRA lärare däremot är av gigantisk betydelse för utbildningsresultatet.
Jag tycker att den rödgröna uppgörelsen mot vinster i välfärden är frånstötande och skadlig. Men det finns också skäl att hoppas på att utredningen och den påföljande riksdagsbehandlingen kan ge ett helt annat resultat än det man talade om på gårdagens presskonferens.
För det första lät inte Stefan Löfven lika kategorisk och rabiat som Jonas Sjöstedt. Medan Sjöstedt gick på om hur ”vinstintresset kommer att försvinna ur välfärden”, så talade Löfven mer om behovet av ”ordning”. Vad denna ordning nu ska bestå av.
För det andra har de rödgröna inte majoritet i riksdagen. Var de borgerliga partierna står är uppenbart. Folkpartiets ledare Jan Björklund var i går mycket besviken över att Socialdemokraterna och Miljöpartiet i går frångick en blockgränsöverskridande överenskommelse om friskolorna. Gårdagens rödgröna överenskommelse om vinster i välfärden lär verkligen försvåra alla Stefan Löfvens planer på att söka samförstånd med delar av Alliansen.
Sverigedemokraternas position är lite mer osäker. De har uttalat sig mot vinster i skolföretag. Men de har också sagt att det är kvaliteten på tjänsterna som är viktiga i företag inom vård och omsorg. Inte huruvida de gör vinst eller ej.
För det tredje kan utredningen komma att visa att det blir för dyrt för Sverige om Vänsterpartiet får sin vilja fram. Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg varnade för detta på sin blogg i början av september:
”Äganderätten är faktiskt en rättighet som åtnjuter skydd såväl i nationell som internationell lagstiftning […] Till skydd för denna rättighet har därför uppställts ett antal regler som behandlar situationen när samhällsintresset kan kräva att inskränkningar görs i den enskildes äganderätt.”
Privata företag har investerat i hundratals vårdcentraler, och i ännu fler skolor och äldreboenden. Plus många andra typer av verksamheter. Det har tillfört välfärden massor av kapital. Men en politik i enlighet med de riktlinjer som de rödgröna drog upp i går kan nu stå staten mycket dyrt. För dyrt.