De sociala medierna är både en välsignelse och en förbannelse. Aldrig tidigare har så många kunnat ta del av samma budskap på så kort tid. Och aldrig tidigare har så många, lika snabbt, kunnat sprida samma budskap vidare.
Men att vem som helst kan sprida vad som helst är inte bara av godo. Det visar inte minst de senaste dagarnas tumult i Göteborg. Via ett anonymt Instagram-konto spreds bilder med sexistiska och rasistiska kommentarer på över 200 tonårsflickor. På samma sätt hängdes en 17-årig flicka ut, med budskapet att hon låg bakom kontot, vilket hon förnekar. Därefter uppmanades allmänheten, återigen via sociala medier, att komma till flickans skola under tisdagen för att protestera, vilket ledde till upplopp. Efter polisförhör gömmer sig flickan på hemlig ort och under onsdagen blev det åter upplopp. Nu i närheten av en annan skola i Göteborg.
Med blixtens hastighet spreds alltså tre budskap: kränkningar mot hundratals ungdomar, grova brottsanklagelser mot en minderårig flicka och inbjudningar till protester.
Upplopp är i sig inget nytt och förtal har alltid funnits. Det nya är att spridningen inte går att kontrollera. Eller som polisen uttrycker saken: ”Så fort vi lyckas släcka ner ett konto så öppnas ett nytt”.
Sedan det ursprungliga kontot släcktes har nämligen mångdubbelt fler dykt upp. I Ulricehamn har bilder på nakna tonårsflickor publicerats och andra konton uppmanar sina följare att skicka in bilder på "horor och slampor", som de sedan publicerar.
Det är lätt att klassa det här som ett tekniskt problem. Det är det inte. Att inte hänga ut folk till allmän beskådan handlar om moral.