Tankeväckande LO-rapport vill att regeringen sänker arbetslösheten
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I Sverige våren 2005 svarar alltför många att det är den arbetslöses eget fel. Han eller hon beskylls för att leva gott på bidrag och inte vara tillräckligt aktiv i letandet efter jobb. En del anklagas till och med för att fuska.
Arbetslösheten, liksom sjukskrivningar och förtidspensioneringar beskrivs av marknadsliberalerna som ett individuellt problem. Inte som ett socialt problem, orsakat av fel i systemet eller politiken, som det faktiskt är i det stora flertalet fall.
LO-ekonomen Dan Andersson förespråkar den satsning på aktivitet för de arbetslösa som nu åter tas till heder. Moderaterna får hård kritik för att de när skattesänkarlinjen nu lindras i stället har utvecklats till ett lönesänkarparti.
Hur jobb skapas
LO-ekonomen Dan Andersson presenterade redan före påsk en undersökning där han jämför socialdemokraternas politik med moderaternas nya politik. Han konstaterar att det finns minst fyra viktiga faktorer för hur jobb skapas.
För det första ramarna för ekonomin i form av skatter utgifter, arbetsrätt och offentliga försäkringssystem, som riksdagen lägger fast.
Riksbankens penningpolitik är en annan faktor. Parternas ansvar för löneutvecklingen en tredje och de arbetslösas anställningsbarhet och vilja till arbete en fjärde.
Dan Andersson vill ha mer av aktiv finanspolitik i syfte att minska arbetslösheten. Samtidigt tycker han att Riksbanken borde ta ett större ansvar och vara mer rädda för alltför låg inflation och han tvivlar på att ökad sökaktivitet bland de arbetslösa är lösningen. En kritik som också Konjunkturinstitutets chef Ingemar Hansson och andra håller med om.
LO-ekonomen Andersson kritiserar socialdemokraternas och AMS linje det senaste året. Uppenbarligen har regeringen och AMS haft en övertro på sökaktivitet, så länge jobben de facto varit alldeles för få och de sökande för många på varje ledigt jobb.
Däremot är LO-ekonomen Andersson mera nöjd med hur lönebildningen fungerar. Det finns det också stor anledning att vara.
Goda reallöneökningar
Visst har parterna på arbetsmarknaden här gjort ett bra jobb. Därtill haft viss draghjälp av den låga inflationen. Den har ökat inte minst fackens möjligheter att både ta ansvar för ekonomin i stort och ända se till att löntagarna fått hyfsat goda reallöneökningar under rätt många år.
Arbetslösheten har naturligtvis också varit ett problem för löntagarna som på marginalen bidraget till att ytterligare hålla tillbaka lönekraven. Men det har varit möjligt att göra i ett läge när låga nominella löneökningar väl gått att förena med att reallönerna ökat i en lång följd av år.
Vi som vill ha både starka fackföreningar och en fungerande ekonomi har anledning att försvara låginflationssamhället också framgent.
Moderaternas alternativ kan verka attraktivt för den som är ung och stark. Sänkta bidrag för den som inte jobbar, och sänkt skatt för den som jobbar.
Men det är en politik som är attraktiv för den som är frisk och har jobb. Faktorer som vi inte rår över som enskilda. Därtill kommer lägre ersättningsnivåer oundvikligen att sätta en press nedåt på lönerna också för den som har jobb.
Moderaterna tror att detta sammantaget ger fler jobb. Men sanningen är att länder som Sverige och Nederländerna redan i dag har samma sysselsättningsnivå som USA. Utan de ökade klyftor som är resultatet av en sådan politik.
Arbetande fattiga
Lägg därtill att låglönejobben är klart bättre betalda och går att försörja sig på i motsats till vad som är fallet med "arbetande fattig"-jobb i USA.
Den svenska modellen är med andra ord fortfarande överlägsen den amerikanska. Både deltagandet i arbetskraften och sysselsättningsgraden är betydligt högre i Sverige än i USA.
LO-ekonomen Dan Anderssons rapport är tankeväckande läsning.
Nu väntar vi bara på att LO-ledningen också sätter press på regeringen att komma med konkreta och radikala politiska förslag.
Regeringen Persson har väntat länge nog med att göra just detta. För länge menar många. Och det äventyrar nu på allvar regeringens omval nästa höst.