Det rådde inte direkt nyhetstorka på Gotland i sommar.
Knappt hade Pjäsen-debatten tagit fart innan Nordkalks nya täkt blev föremål för intensiv debatt, förmodligen till stor glädje, eller i vart fall lättnad, hos S-MP-V-majoriteten.
Tyvärr är debatten angående den senare frågan totalt dominerad av den ena sidan, de som är emot. Detta kan i och för sig tolkas som att det är den dominerande inställningen hos gotlänningarna och då är det ju i sin ordning att även mediebilden ser ut så. Nu vet jag i och för sig att så inte är fallet. Men av någon anledning anser inte de som tycker att frågan är mer nyanserad att det finns anledning att lyfta sin talan. Inget unikt för denna fråga.
Det är lättare att luta sig tillbaka och skylla på att medierna bara låter dem som skriker högst komma till tals. Men om ingen pratar hörs det ingenting alls och då är det svårt att höra vad någon vill säga och berätta om det.
Till exempel saknar jag perspektivet på kalkbrytningens själva syfte. För ibland kan man tro att det egentligen handlar om Nordknark och att det är en hemsk produkt som skövlas av skumma människor med skumma syften. (Om man ska använda samma retorik som de som hävdar att vi lika gärna kan stycka upp hela Fårö och sälja per kilo).
Faktum är att kalkstenen är en viktig produkt för många andra verksamheter. Det är en fullt legal verksamhet som fyller ett viktigt behov.
Detta tror jag inte att demonstranterna har någon annan åsikt om men denna grundläggande faktor finns inte ens med i resonemanget.
Enligt myndigheterna (hittills) går det att förena de båda intressena: kalkbrytning och vatten.
Enligt demonstranterna har tillståndet (som gavs 2009) kommit till genom manipulation och otillbörlig påtryckning av Nordkalk. Det är just den grund i resonemanget som jag inte kan ta till mig och som, enligt mig, drastiskt sänker trovärdigheten för demonstranterna.
Tesen att det finns en konspiration ända upp på regeringsnivå (både den nuvarande och den förra) och att beviset för detta bland annat är att Julian Assange tvingats fly från det icke tillförlitliga svenska rättssystemet för att söka skydd i det mer rättssäkra landet Ecuador... (se faktaruta).
Att använda just Assange-fallet (Naturskyddsföreningen och Ojnareskogen i insändare 16/8) får mig faktiskt att må illa, förutom att det visar på omåttligt dåligt omdöme hos dessa organisationer.
Fast det finns ett ännu värre lågvattenmärke och det är "motgruppen" som bildats på Facebook och där personer läggs till utan att tillfrågas. IQ-nivån avslöjas redan i gruppens namn: "Ta bort aktevisterna (sic) från ojnareskog". Värre dravel än det som sprids där får man leta efter.
Och så till något helt annat: jag undrar varför det inte anses nödvändigt med varningsskyltar för cyklister. Kör man bil finns det varningsskyltar inför minsta bubbla eller pågående vägarbete.
Cyklar man däremot, kan cykelbanan plötsligt och helt utan förvarning, blockeras av ett cementfår. Likaså kan eventuella gallstenar med lätthet skakas loss när man passerar ett övergångsställe som är mer som en puckelpist än en cykelbana.
Trevlig helg!