Tacksam för tv-licensen?

Lena Adelsohn Liljeroth. Kulturminister på grund av olyckliga omständigheter.

Lena Adelsohn Liljeroth. Kulturminister på grund av olyckliga omständigheter.

Foto: Leif R Jansson / SCANPIX

Politik2012-10-23 05:44
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

En ensamstående fattigpensionär betalar lika mycket i tv-licens som ett helt storhushåll av höginkomsttagare. Men det hindrar inte att tv-licensen ser ut att bli kvar ett bra tag till.

Public service-kommittén lade ett förslag om att ersätta licensen med en skatt, vilket förutom rättviseaspekten också skulle vara betydligt billigare att administrera. Men när kommitténs betänkande nu ska ut på remiss så har kulturdepartementet amputerat det intressantaste förslaget.

Alliansregeringen har blivit av med två ministrar åtminstone delvis på grund av obetald tv-licens. Det blev nästan tre, men Tobias Billström lyckas klamra sig kvar vid sin post. Man kan tycka att regeringen, under dessa förutsättningar, borde ha hälsat public service-kommitténs förslag med betydligt större entusiasm.

Men det är klart, en av de ministrar som tvingades avgå var ju kulturminister Lena Adesohn Liljeroths företrädare. Om det inte hade varit för tv-licensen så hade kulturministern antagligen aldrig fått jobbet.

Finansieringen av public service ter sig för övrigt oerhört trygg i jämförelse med de medier som själva behöver dra in sina pengar. Mats Svegfors har nyss lämnat jobbet som vd för Sveriges Radio. Men innan han gick hann han kommentera public-service-kommitténs förslag, som bland annat innehöll en årlig uppräkning av Sveriges Radios finansiering med två procent.

För lite, tyckte Svegfors. Kostnaderna ökar, hävdade han, med tre procent om året.

Svenska Dagbladets kulturchef Martin Jönsson kommenterade på twitter: "Så du tycker 2 procent upp är för lite? Själva ska vi minska 23 procent."

Svenska Dagbladet befinner sig mitt i en ny smärtsam sparprocess. Och även om Svenska Dagbladets åtgärder är särskilt radikala så är tidningens situation inte unik. Sveriges dagspress kämpar med krympande upplagor och reklamköpare som väljer andra vägar. Läsarna är fler än någonsin, om man räknar med läsningen över webben, men det är svårt att ta och få betalt i den utsträckning som krävs i nya papperslösa medier. Även om processen går långsammare här än i många andra länder så är det uppenbart att det blir svårare att finansiera verksamheten. Och den är ju, tycker jag, helt central för ett demokratiskt samhälle.

Finns det någon lösning? Jag hoppas det. Hela tidningsvärlden söker en.