Opinionsundersökningar kan vara tröttande. De är så många och kommer så ofta nu i valrörelsen. Jag skrattade högt i affären i lördags, när jag kollade in kvällstidningarnas förstasidor. Aftonbladets stora nyhet var att gapet mellan blocken ökade. Expressens stora nyhet var att samma gap minskade.
Tröttande kan undersökningarna också vara när de inte visar det man vill. I stortån eller maggropen har jag länge känt att en borgerlig återhämtning är på väg. Men jag har väntat och väntat utan att få mina aningar bekräftade.
Men så plötsligt händer det. I TV4/Novus mätning i går minskade gapet mellan blocken till 3,6 procentenheter. I Aftonbladet/Unitedminds mätning i går var gapet 4,2 procentenheter. I måndags var det mer än dubbelt så stort, nio procentenheter. Och för två månader var det 17 procentenheter mellan blocken.
Även andra opinionsinstitut bekräftar denna utveckling.
Jag tycker verkligen inte att det är oväntat, när det trots allt ser ut som att valet blir en jämn affär. Ju närmare valdagen kommer, desto mer uppenbart blir det hur lite Stefan Löfven och de rödgröna har att komma med. Det finns inga besked, inga överenskommelser, inget gemensamt program. Och det går ju faktiskt bra för Sverige, under Alliansregeringen. Sverige är jämfört med övriga Europa ett välskött land med en välfungerande välfärd och stabila statsfinanser.
Valdebatten har också allt mer kommit att handla om frågor som borde vara styrkor för de borgerliga partierna, om ekonomin och om jobben. Och jag tror faktiskt också att debatten om vinster i välfärden blivit en fördel för Alliansen. Både Vänsterpartiets helt oresonliga och destruktiva inställning och Socialdemokraternas vacklande och fega frånvaro har bidragit till att det blivit så.
Att gapet mellan blocken minskat kommer att ge än mer kraft och energi till de borgerliga partiernas valrörelse. Det är inte bara de egna valarbetarna som påverkas positivt, en god trend kan också bli självförstärkande när det påverkar andra väljares (och massmediernas) bild av läget. Alliansen, som många sett som givna förlorare, kan nu plötsligt ses som vinnare.
Hur kommer det att gå här på ön? Här finns det inga opinionsundersökningar att förlita sig på. Det är bara stortån och maggropen man kan fråga, och känslan där har väl sprungit ur allt man har upplevt och alla man har pratat med under den gångna mandatperioden.
Det brukar ju bli maktskifte på Gotland. Och Socialdemokraterna borde rimligen göra ett uselt val på Gotland. Partiets regionråd har gått från oklarhet till oklarhet och misstag till misstag, mycket lite av det som utlovades 2010 har infriats och i årets valrörelse har partiet presterar ett regionalt program som är så innehållslöst och torftigt att det är generande.
Jag vet inte hur mycket den positiva trenden för borgerligheten på riksplanet påverkar regionvalet, men den talar ju åtminstone inte mot ett regionalt maktskifte. Och borgerlig valseger på Gotland hade jag gott hopp om redan innan rikstrenden vände.