Två gånger tidigare under det senaste halvåret har jag skrivit om situationen för barnomsorgen i Väskinde. Detta blir den tredje. Och för varje gång har Region Gotland lyckats förvärra situationen ytterligare.
De som har valt att ha sina barn hos dagbarnvårdare (ofta kallade dagmammor) tvingas nu in i förskolan ännu tidigare än vad som tidigare utlovats. Och många förskolebarn (och deras föräldrar) tvingas pendla in till Visby, eftersom förskolan inte räcker till. Det kom grus i paviljongtransporten.
Det är uppseendeväckande när Region Gotlands tjänstemän hävdar att det är för dyrt att behålla dagbarnvårdarna. Det är en betydligt billigare barnomsorgsform än förskola.
Utrotningskampanjen mot dagmammorna bedrivs inte av ekonomiska skäl.
Det är en av politiska och pedagogiska skäl ofta ringaktad barnomsorgsform. Vilket inte hindrar att det är många föräldrar som på goda grunder föredrar dagbarnvårdare som har mindre barngrupper och en lugnare och mer hemlik miljö. Och tydligt och personligt ansvar och förtroende.
Regionens nonchalanta behandling av dagbarnvårdarna - och av barnen och deras föräldrar - blir extra anstötlig när förskolan inte klarar av att ta emot alla barn.
Vad ska man göra när Region Gotland struntar i - respektive misslyckas med - att tillhandahålla den barnomsorg som föräldrarna vill ha, på den plats där man behöver den?
Hur bemöter man bäst kombinationen av ovilja och inkompetens?
Bäst är kanske att ta makten i egna händer. Det är fullt möjligt. För tre år sedan infördes den så kallade barnomsorgspengen. Pengen följer med barnen. Föräldrarna väljer verksamhet.
Då kan man gå samman och anlita dagmammor i egen regi.
Då kan man starta föräldrakooperativ, så att man slipper förlita sig på den regionala välviljan och förmågan.
Men det är naturligtvis en besvärlig väg att gå. Föräldrar till småbarn har ju sällan brist på sysselsättning och det vore naturligtvis bekvämast om man kunde lita på Region Gotland.
Å andra sidan finns det ett brittiskt uttryck. "If you want something done, ask a busy person." Om du vill ha något gjort, be en upptagen person.
Det är bara de berörda som kan bestämma om det är värt det. Vill de så har de både möjligheten och förmågan.