Såväl säkerhetsläckan på Transportstyrelsen som skandalerna kring det rekorddyra bygget av det Nya Karolinska Sjukhuset i Stockholm är i grunden resultatet av det marknadstänkande som sedan början av 1990-talet fått fotfäste inom såväl statlig som kommunal verksamhet. I samma takt som det som tidigare sköttes inom verk och myndigheter lagts ut på entreprenader och dyra konsulter – allt i jakten på billigare lösningar - har skadat tilliten och kvalitén på verksamheterna.
För många av de statliga myndigheterna har det blivit ett självändamål att kunna visa att de genom bruk av anbudsförfarande och entreprenörer kunde pressa priser och bedriva verksamhet billigare. Följderna av det har synts tydligt inom järnvägstrafiken. Transportstyrelsens agerande nu följer samma mönster.
När Transportstyrelsen i april 2015 sålde ut hela sin IT-hantering till multinationella IBM sade vara en bra och för myndigheten utmärkt affär. Det avgörande för outsourcingen var jakten på minskade kostnader. Att miljardkontraktet saknade viktiga detaljer som krav på beprövad och säkerhetsklassad personal att hantera det delvis hemligstämplade och för rikets säkerhet grundläggande materialet fick passera i den jakten. Att det finns en lagstiftning som reglerar hur sekretessbelagda uppgifter får spridas och hanteras ”rundades” som oviktigt i förhållande till möjligheten att kunna visa fram en billigare och mer kostnadseffektiv IT-lösning.
Viktigast nu är att tillfredställande nu reda ut och så långt möjligt täppa igen säkerhetshålen efter haveriet på Transportstyrelsen. Därutöver behöver bredare lärdomar nu dras vad gäller utformningen och förvaltningen av våra gemensamma skattefinansierade statliga och kommunala verksamheter. Inte minst då att privatiseringar och marknadslösningar passar illa som modell för såväl drift som för finansiering investeringar.
I stället för att använda skattemedel eller göra offentliga upplåningar lämnas projekten över till dyrare upplånat privat kapital som för själva byggandet sedan får betalt för detta i ett för skattebetalarna ofta svindyrt avtal för att även sköta driften i kanske 40 år. Att de lösningarna blir svindyra vittnar Nya Karolinska Sjukhuset om. Ett projekt som skulle kosta 14 miljarder men just i en sådan driftform färdigbetalt år 2040 har en rekordnota på 60 miljarder kr. Skattebetalarna står för fiolerna medan vinsten lågbeskattad och till hälften i skatteparadis går rakt i fickorna på privata kapitalägare. Så det finns goda skäl att ta lärdom av både Nya Karolinska och haveriet i Transportstyrelsen och börja städa upp i olika regelverk och marknadstänkandet med dess dyra efterräkningar.