Syns äntligen ljuset i tunneln?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Och sedan valvinsten hösten 2006 så har det inte varit så roligt att läsa opinionsmätningar för en borgerligt sinnad skribent av ytterligare ett skäl. Det har gått så uselt.
Men nu kan jag tänka mig att göra skriva om en undersökning. I helgen presenterade Demoskop nya siffror. Moderaterna gick upp en 4,4 procentenheterna och alliansen knappade in rejält på oppositionen.
Vad kan det bero på?
Jag har svårt att peka ut specifika händelser eller faktorer. Visserligen vållade cirkusen kring Pär Nuder negativ uppmärksamhet, när han fick sparken som socialdemokraternas talesman i ekonomiska frågor. Men jag tror inte folkopinionen är speciellt engagerad i Pär Nuders öde. Och även om det väckte frågor kring Mona Sahlins ledarskap, har jag svårt att se att detta som enskild händelse skulle kunna förorsaka en omsvängning i opinionen.
Nej, jag tror det är så att de rörliga väljarna i mitten har börjat syna oppositionens prestationer och politik. Och kanske börjar de upptäcka att de inte är speciellt imponerade.
Den borgerliga regeringen har drabbats främst av två sorters missnöje. För det första med politikens innehåll. Visst genomför alliansen den politik den gick till val på. Men det är skillnad på förslag och realitet. Realiteten är liksom mera verklig.
För det andra har regeringens politiska handlag haft brister. Till och med en i grunden populär reform som förändringen av fastighetsskatten har man lyckats förvandla till en belastning.
Främst av dessa skäl har många väljare övergett regeringspartierna. Men de har flytt från alliansen, snarare än till oppositionen.
Detta blir extra tydligt när man betänker att det ledande oppositionspartiet, socialdemokraterna, så gott som uteslutande ägnat sig åt inre tjänst. I praktiken har man varken presenterat något alternativ eller någon ny politik.
I längden vinner man inte några väljare på att göra ingenting annat än att undvika att göra bort sig.
Om väljarna redan nu har börjat hitta tillbaka till borgerligheten så händer det faktiskt mycket tidigare än vad jag trodde. Det är ju trots allt fortfarande två och ett halvt år kvar till nästa val.