LEDARE: Syndabocken tar gisslan, men vem tar sakfrågorna?

Vad är det som händer i Socialdemokraterna? SSU:s ordförande Jytte Guteland vill att hela ledningen ska avgå. Håkan Juholt håller med.
Mona Sahlin tycker att alla inom partistyrelsen och verkställande utskottet borde ställa sina platser till förfogande. Morgan Johansson, som leder en av de grupper som ska analysera valet, skyller valförlusten på Thomas Östros. Och så vidare.

Egendomligt nog handlar mycket lite om politik. Politiska förklaringar av valnederlaget reduceras till taktiska eller strategiska missgrepp.
All uppmärksamhet ligger på person, inte på sakfrågor. Det ständiga kravet på förnyelse blir aldrig konkret på annat sätt än att det är frontfigurerna, partiets ansikten utåt, som ska bytas ut.

Jag har en teori om varför Mona Sahlin vill att hela partiets ledning ska ifrågasättas.
Ju fler som hänger löst, desto större hopp kan hon hysa om att själv sitta kvar. Om hon drar många med sig i fallet, då är hon paradoxalt nog bättre förankrad.

Men om partiapparatens hela frustration riktas mot en person, partiledaren, medan omgivningen sitter säker, då åker hon givetvis.
Så syndabocken tar gisslan.

Men hur ska man förklara bristen på politiskt innehåll i allt tal om förnyelse och förändring? Tja, Socialdemokraterna hade inget sammanhängande politiskt alternativ i valrörelsen heller. Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap och ledamot i Broderskapsrörelsens styrelse, beskriver det väl för svd.se. Partiet "hoppade tuva" och försökte hitta nya utspel för att nå ibland LO-medlemmarna och ibland medelklassen. Och misslyckades med båda uppgifterna.

Ilija Batljan är en av de flitigast nämnda kandidaterna till att efterträda Mona Sahlin. Han är också en av de få som förmått ge ett politiskt sakinnehåll till sin analys av valnederlaget. Som för drygt tre veckor sedan i en intervju i veckans affärer.
Vad var den största missen i valrörelsen, enligt Batljan?
- Avsaknaden av politik. Det saknades en helhetsdiskussion om vår vision. I stället för att förklara vår helhetssyn bildade vi ett slags lapptäcke av sakfrågor och kompromisser som inte hängde ihop.
- Att kombinera tillväxt med fungerande välfärdssystem är historiskt det som varit socialdemokratins paradgren. Det borde vi berättat. I stället för att föra en sjukförsäkringsdebatt som handlat om enskilda fall borde vi förklarat hur vi vill att ett nytt sjukförsäkringssystem ska se ut.

Batljan hade också en förklaring till varför S förlorade skattedebatten:
- Därför att vår skattepolitik var riktigt dåligt genomtänkt. Det är destruktivt att gå till val med att återinföra en förmögenhetsskatt som är pervers, som bevisligen driver kapitalet ut ur landet. Samma sak gäller fastighetsskatten. Att återinföra en skatt som måste innehålla en massa begränsningsregler för att fungera vore direkt korkat.

Men kommer Socialdemokraterna gå igenom den självprövning som krävs för att kunna gå till val med en bättre politik 2014? Eftervalsdebattens personfixering får mig att tvivla på det.

Ledare: Syndabocken tar gisslan, men vem tar sakfrågorna?