Det finns ett Sydafrika också efter Mandelas bortgång. Ett Sydafrika med en dålig ekonomi, arbetslöshet, löner som släpar efter och knappt räcker till överlevnad för arbetare vare sig de finns i gruvor eller på vingårdar.
Tjugo år efter frigörelsen från apartheid är det dags för ett nytt demokratiskt val i maj och presidentval. Nuvarande president Jacob Zuma, som buades ut vid Nelson Mandelas begravning, kämpar för sin politiska överlevnad. Hans utsvävningar med offentliga medel på sina privata bostäder i hembyn Nkandla har fått sydafrikaner i alla läger att reagera och frågan splittrar befolkningen.
Under existensminimum
Sydafrika är ett land där man är oerhört trött på att vissa skor sig, uppbragda över den löpande korruptionen, medan en stor del av befolkningen fortfarande lever under existensminimum.
ANC-regeringen kan inte längre hävda att den upprustning för Zumas säkerhet, en säkerhet som enligt lag tillkom honom som president också i hans privata bostad, var nödvändig till en kostnad av 245 millioner rand. Inte försvara vad säkerhetsbygget kom att utvecklas till.
”Det var som att lägga ett pussel utan att ha en bild att gå efter och projektledarna för bygget förskrev reglerna efterhand”, säger chefen för projektteamet i en utredning som nu slutförts av public protector, Thuli Mandosela. Hon är något motsvarande ombudsman eller JO och en mycket modig kvinna som i gengäld får ta stryk av ANC-ledamöter för den skarpa kritik hon framför.
Amfiteater och pool
Inget går längre att dölja sedan befolkningen via media sett presidentens amfiteater och pool, hans egna lilla vårdklinik, hans anordningar för nötboskap och hönsgård för att inte tala om helikopterplattan och ett besökscentrum. Allt långt från säkerhetsanordningar men med allt extra har blivit ett fantastiskt framtida privatställe, som staten kommer att tvingas betala för så länge Zuma lever.
President Zumas förhållningssätt till hela affären är långt mer avslöjande än den offentliga utredning som nu ligger på bordet. Han kan helt enkelt inte försvara sig och hans ministrar får stå för kvastarna, som är mer olyckliga än lyckade. Man försökte först dölja hela affären genom att hemligstämpla den.
Sen gjorde regeringen en egen utredning om ansvar och kostnader, som befolkningen inte godtog. Då vände regeringen på klacken och offentliggjorde dokument till ”Mail and Guardian”, den tidning som lyft hela affären. När dokument väl är publicerade kan man inte fortsätta berätta sagor.
Riksrätt
I gengäld haglar beskyllningar hit och dit. Men ANC gör tappra försök för att rädda Jacob Zuma och rädda sin ställning. I vår del av världen hade presidenten förmodligen ställts inför riksrätt, något som oppositionen kräver. Då svarar ANC att public protector gått oppositionens ärenden.
I helgen har kyrkorna gått samman och manat president Zuma att berätta sanningen om sitt Nkandla. Förre ärkebiskopen Desmond Tutu, fredpristagare, säger att Zuma vid en kritisk punkt i landets demokratiska utveckling nödvändigt måste ena befolkningen genom att skapa ”en renässans av förtroende”.