Nu har också den delen av livet som utgörs av vanliga arbetsveckor inletts. Förhoppningsvis känner sig alla utvilade efter jul- och nyårshelgen, däribland dem som söker väljarnas förtroende under supervalåret 2014. Att förtjäna förtroende sker inte av sig självt utan kräver hårt arbete.
Under julledigheten har jag följt vänners och bekantas facebook-uppdateringar. Många av mina svenska vänner har rest långt bort på jakt efter en soldränkt plats. Jag är själv en av dem som rest långt, och även här på plats är det påfallande hur många andra svenskar jag möter. Jag begav mig till Swaziland och Sydafrika. Åtminstone det förra landet kan knappast sägas vara charterturismens resmål nummer ett. Likväl fick jag höra av hotelldirektören där vi bodde att svenskarna är fler än någonsin denna säsong.
Jag ser tre förklaringar till den utvecklingen: vädret där hemma, att vi är ett nyfiket och reslystet folk och att vi har råd. Det är exempelvis betydligt fler svenskar här än fransmän, trots att Frankrike har en mer än sex gånger så stor befolkning. Att fransmännen lyser med sin frånvaro – till och med här i Franschhoek vars franska arv är så uppenbart att man använder den franska trikoloren som kommunflagga men med en elefant i mitten – beror inte på att Frankrike skulle ha ett särskilt charmerande väder i december och januari. Det beror på att de franska hushållens ekonomi inte tillåter sådana extravaganser. Istället möter jag skandinaver, schweizare och singaporianer.
Jag är naturligtvis medveten om att alla svenskar inte reser långt bort över jul och nyår, och att denna omständighet ibland bottnar i att hushållsekonomin inte tillåter det.
Det tar emellertid inte bort det förhållandet att här i södra Afrika liksom på många andra platser i världen semestrar svenska sjuksköterskor, lärare och veterinärer medan deras franska, spanska och brittiska kolleger ofrivilligt stannar hemma.
Sverige tillsammans med Norge, Schweiz, Singapore och Luxemburg utmärker sig helt enkelt i ekonomisk styrka. Och vad som dessutom präglar Sverige men inte Singapore är att styrkan inte sker på bekostnad av sammanhållningspolitiken. Ekonomin är stark utan att skapa stora ekonomiska klyftor.
På fackspråk kallas måttet för ekonomisk ojämlikhet ginikoefficient och är en skala mellan 0-1. Siffran noll innebär att alla individer har exakt lika stora tillgångar, siffran ett innebär att en individ har alla tillgångar. Sverige har de senaste tio åren delat prispallen med sina skandinaviska grannländer i samtliga mätningar av ginikoefficienten, mätt i ekonomisk jämlikhet. Inte direkt den bild vi serveras i media, eller hur?
Vi lever i ett land vars ekonomi växer, där alla får del av tillväxten och där skatteintäkterna som följd av den goda ekonomin ökar, trots att det totala skattetrycket sjunker. Ett lägre skattetryck har alltså gett ökade skatteintäkter, ett nationalekonomiskt faktum som uttrycks i den så kallade Lafferkurvan och vars teoribildning går att spåra åtminstone till 1300-talet.
Frågan är när denna vid det här laget tämligen mogna insikt når Region Gotlands ledning, undrar jag stillsamt och noterar att kommunalskatten sedan årsskiftet är höjd.