Så har det hänt igen. Nu är det i Burgsvik som någon har varit och fällt träd på annans mark. Det känns som att det blir vanligare och vanligare. Och det är inte bara yxa och såg som används. Det är också vanligt att förgifta misshagliga träd.
Oftast är det någon som suktar efter mer havsutsikt som sätter sig över lagen och förstör andras egendom. Men det är uppenbarligen inte en nödvändig förutsättning. De träd som fällts i Burgsvik skymde inte havet för någon.
Det kan vara så att träd både på kommunal och privat mark har tjuvfällts. Moraliskt är det ingen skillnad, men jag kan åtminstone förstå hur de har resonerat som fäller träd på kommunal mark. Det kan de kanske göra, utan att göra sig ovän med de fastighetsägare som de ska samexistera med.
Men hur är man funtad när man fäller träd på annans mark och förstör en relation som ska vara i decennier? Hur kan frånvaron av några irriterande träd vara så mycket värd att det uppväger skammen och fiendskapen? Hur lite respekt har man inte då för andra människor och deras egendom? Hur lite bryr man sig inte om sin egen värdighet?
Många gånger är det svårt att bevisa vem det är som tjuvfällt träd. Även om det kan vara lätt att fastställa vem det är som har motiv.
Men sådana här brott, som kan förpesta lokalsamhället, måste beivras.
För det första behöver vi hårdare straff och verkligt kännbara skadestånd i de fall där det går att styrka vem som begått brottet.
För det andra behöver vi, i de fall där det är möjligt, förhindra att sådana här brott får några vinnare. Nya träd ska ersätta de fällda. Helst redan fullvuxna träd.