LIBERAL KOMMENTAR
”Vi får hit en massa drägg, som ramlar igenom. De ska hem, de ska inte vara här.”
”Muslimerna använder lögnen som ett redskap på ett helt annat sätt än vi gör.”
”Somalier vill inte göra någonting, det säger alla. De är arbetsskygga.”
Kommentarerna kommer inte från sverigedemokrater som har skrivit rasistiska inlägg på Internet eller filmats i situationer de helst vill glömma. De kommer från lokala politiker från olika partier, som har fångats på band av Sveriges Radios reportrar, som med dold mikrofon, i egenskap av ”invandringskritiska väljare”, har konfronterat ett 70-tal politiker i deras valstugor. Av dessa var det 25 som antingen höll med eller som inte ”tog fajten” (SR, 9/9).
Medan medhåll är att fiska i grumliga vatten, är det förståeligt att alla politiker inte ”tar fajten”. De flesta lokalpolitiker har andra specialområden än invandring, de sitter kanske i socialnämnden eller byggnadsnämnden, och har inte rikspolitikernas träning i att debattera med rasister. Däremot är det oacceptabelt att politiker som företräder antirasistiska partier fäller rasistiska uttalanden.
Glädjande nog var det två tredjedelar av de slumpvis utvalda politikerna som mitt i valrörelsen tog fajten mot främlingsfientlighet. De hummade alltså inte med eller sa något luddigt. De stod upp för sin ideologi och riskerade därmed att förlora en potentiell väljare.
Det vore fel att kalla det heroiskt – det borde vara självklart att inte hålla med – men med tanke på att 15 procent av väljarna anser att SD är bäst på flykting- och invandringsfrågor (DN/Ipsos, 3/9) är det positivt att inte fler anammar SD:s retorik – inte ens när de blir trängda.
Det visar att Sverige, de främlingsfientliga strömningarna i Europa till trots, inte är på väg att följa i Danmarks och Norges fotspår.