Svensken är ett extremt individualistiskt folkslag som vill ha frihet och fria val men i allra högsta grad har förtroende för staten när det kniper. Då är staten god. Vi vill befria oss med hjälp av staten. Där sticker Sverige ut. Vi tar öppet till oss av det mesta, men är samtidigt väldigt kluvna. Vi anser oss bäst i världen, är lite självgoda och är förmodligen mer amerikanska än amerikanare. Det handlar mycket om självförverkligande och fria val men välfärden vill ingen ändra på.
”Innerst inne - vad tycker svenska folket egentligen?” Det finns ett antal myter om jämlikhet, skatter, rasism, valfrihet och tilltron till politiken. Det framkom på ett seminarium under Almedalsveckan arrangerat av Svenska institutet med Carl Melin, opinionschef och Markus Uvell vd Timbro där de diskuterade sin bok med samma namn.
Vad är en svensk? Typiskt svenskt är inte att vara rasist. Som helhet är svenskar toleranta och givmilda. Influenser av andra kulturer anser vi bara är bra. Sverige har en regering, som försvarar öppenheten, medan de flesta länder i vår omvärld går i motsatt riktning. Det är viktigt att påminna om. För svensken är det unikt att vara öppen. I själva verket är det helt enkelt osvenskt att vara skeptisk till utlandet och omvärlden. Internationella jämförelser tyder på att Sverige är världens kanske minst rasistiska land.
En skepsis finns däremot, precis som i övriga länder mot slikt man inte är van vid. Sånt som avviker. Vanans makt är stor som bekant och det kan ta tid att vänja sig. Religiösa symboler i det offentliga rummet till exempel har en del svenskar svårt för i vårt sekulariserade samhälle.
Intoleranta uppfattningar som naturligtvis också finns i samhället, bör tas på allvar, som till exempel att någon finner det oacceptabelt när någon bär sjal eller kippa under arbete. Men att beskriva Sverige som ett alltigenom rasistiskt land är en myt. Sverige har varit ett kulturellt homogent land. Nu bryts olika kulturella miljöer upp. Att vi idag har växande partier som Sverigedemokrater och Feministiskt initiativ hänger samman med att deras huvudfrågor inte har rymts i i de gamla partierna som socialdemokrater eller moderater.
De gamla partierna har svårt att hantera nya väljarsympatier när de själva inte längre regerar i samma bransch som uppstickarna. Uppstickarna i politiken växer ur en reaktion mot de konflikter som finns i samhället, som inte tas på allvar av regering eller beslutande organ. I praktiken skickar dessa partier signaler om ett nytt väljarbeteende mot de gamla partierna. Som i stort sett svarar Aja baja på väljares uppkomna reaktioner. Föråldrade bilder av väljare leder till en politik utan förankring.