Sverige - ett digitalt tydligt rop på hjälp
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Vad många inte reflekterar över är hur det här kommer sig och till vilket pris det här har skett. För samtidigt som så många lever så modernt, har vi en av världens minst köpstarka medelklasser.
Maria Rankka, vd för Timbro, skrev i Aftonbladet 29/3 om hur fattiga svenskarna är, trots att Sverige är ett rikt land. Hon menar att svensken förtjänar att få behålla lite mer "fuck off-pengar" och liknar det att bo i Sverige med att " bo i ett slott men äta burkravioli". Vi åtnjuter ett allt generösare bidragssamhälle men har en befolkning där hälften äger mindre än 60 000 kr i nettoförmögenhet och där vart femte hushåll inte klarar en oförutsedd utgift på 20 000 kr.
I samma utsträckning som tillgängligheten till tekniska hjälpmedel för mellanmänsklig kommunikation ökat, lever vi allt ensammare i allt fler singelhushåll och är alltmer beroende av staten. Bilden av Sverige som ett groteskt experiment av socialingenjörer växer fram.
På några decennier lyckades Socialdemokraterna skapa ett samhälle där nästan alla lyfter någon typ av bidrag. Vi har blivit ett kuvat folk, fogat oss till förmynderiet, och står med mössan i ena handen och en kölapp i den andra, sittandes i väntrummet på valfri offentlig verksamhet, invaggade i en falsk trygghet om att staten ska lösa alla våra problem. Hur blev det så här?
Socialdemokraternas enträgna strukturomvandling är i dag nästan bortglömd. Den förverkligades genom en rad kraftiga, statliga, ingrepp på bekostnad av individens och marknadens friheter. Genom statlig manipulering av reservationslönerna - den lönenivå en arbetsgivare tvingas erbjuda för att få kvalificerade sökande - skulle industrin tvingas investera allt snabbare i teknikutveckling.
Massarbetslösheten kom smygande. Behoven av större transfereringssystem ledde till ökade krav på ett allt storskaligare samhälle i kombination med ett allt högre skattetryck. Bollen var i rullning. Vi hade, utan att själv bli varse om hur eller när, blivit beroende av staten - och därmed Socialdemokraterna. Svenska folket fastnade i bidragsberoende i en gradvis skala från helt till delvis.
En vanlig aktuell socialdemokratisk invändning är att alliansregeringen är oansvarig. Att rollen som försvarare av individens fri- och rättigheter är ytlig och kortsiktig, och att Socialdemokraterna står för den realistiska, nyktra rollen som försvarare av de stora statliga ingreppen för upprätthållande av verklig frihet.
Men när Mona Sahlin hävdar att regeringens förslag på skattesänkningar "är slöseri med medborgarnas pengar", inser även rödgröna sympatisörer den ekande tomheten i oppositionens argumentation i landet med världens högsta skatter.