De senaste dagarna har rapporteringen på nyhetsplats handlat mycket om Svenska kyrkan, om stiftets sätt att hantera pengar. Och det blir ännu mer i dagens GA.
Nu ska tydligen ingen kyrkoantikvarisk ersättning utgå under nästa år, och det är naturligtvis ett allvarligt avbräck - både för kyrkan och för dem som helt eller delvis lever på att underhålla dem. Vi behöver verkligen få reda på mer om hur det kunde bli så här.
På sikt är jag ändå mindre oroad för kyrkobyggnaderna än för själva kyrkan. För överskådlig framtid tror jag inte att det kommer att bli kontroversiellt att med skattemedel finansiera underhålla av Gotlands medeltida kyrkor. Intresset för historia och för att bevara det som fortfarande existerar mitt ibland oss bara ökar.
Men hur är det med den andliga Svenska kyrkan? Hur många är det som vill restaurera den?
Ett svar gavs i en studie, Medlem 2010, som presenterades i förra veckan. Undan för undan är det allt fler som lämnar kyrkan, det är färre och färre som konfirmeras. Varför?
10 000 av dem som fortfarande är medlemmar har intervjuats, och svaren avslöjar hur Svenska kyrkan håller på att liksom upplösas inför våra ögon.
Av kyrkans medlemmar är det bara 15 procent som tror på Jesus. 15 procent kallar sig för ateister och 25 procent för agnostiker (som varken tror på eller förnekar Guds existens). Vad de resterande 35 procenten tror eller inte tror på - det har jag inte en aning om. Det kanske de inte har själva heller.
Bland de unga är agnostikerna och ateisterna ännu fler än bland de äldre.
Så varför är så många icke troende fortfarande medlemmar? Det sammanfattas med att de är "lite troende, för att kyrkan gör ett bra arbete i samhället och står för viktiga traditioner samtidigt som de inte tycker att kyrkan är särskilt viktig för dem personligen".
Svenska kyrkans ställning är inte mycket svagare i år än den var i fjol. Men hur ser det ut om en generation eller två? Finns det något som talar för att utvecklingen vänder? Finns det någon anledning att tro att generation efter generation av svenskar kommer att förbli knutna till en kyrka vars tro de inte längre delar?
Och en kyrka med så ljumma medlemmar är naturligtvis mycket mer såbar för tillfälliga opinionssvängningar och affärer. Därmed kan strulet med den kyrkoantikvariska ersättningen bidra till en mer långsiktig nedgående trend.
Om hundra år har nog inte Gotland fler kyrkoruiner än i dag. Hur det står till med Svenska kyrkan på Gotland om hundra år vågar jag däremot inte sia om.