De våldsamma rebellerna i Syrien blir allt fler och många reser dit från Skandinavien. Det är ett problem som borde tas på större allvar.
Hugga av händer på tjuvar och halshugga mördare är någonting som har blivit allt vanligare i Syrien sedan de så kallade rebellerna kom till landet, skriver Sveriges Radios korrespondent Katja Magnusson. Många av dessa rebeller har över huvud taget inga band till Syrien utan den enda anledningen till att de har rest dit är för att bedriva jihad. De allra flesta är på plats för att föra ett ideologiskt krig.
De rebellgrupper som strider mot president Bashar al-Assads regeringsstyrkor är en brokig skara som i huvudsak består av diverse islamistiska grupperingar. Många av dessa drar sig inte för de mest brutala våldshandlingar, tvångskonverteringar av uråldriga kristna byar och rena avrättningar. Magnusson skriver att många av de extrema väpnade rebellerna kommer från Irak, Tjetjenien och Libyen. Men det finns många våldsamma och beväpnade rebeller även från andra länder, däribland Sverige, Norge och Danmark.
Enligt svenska Säkerhetspolisens rapport från april fanns det cirka ett trettiotal svenska jihadister i landet, så man kan förmodligen räkna med att det finns flera vid det här laget och enligt danska Säpo har drygt 65 danskar hittills varit aktiva i konflikten. Att flera ditresta islamister dött i striderna verkar inte avskräcka andra. Tvärtom.
Det finns flera problem med att dessa unga män beger sig till Syrien för att kriga. Först och främst deltar de i ett krig som de egentligen inte har någonting med att göra. Den danska polisen har dock noterat ett annat stort problem, som utgör ett hot mot Danmark som sådant, nämligen att de unga jihadisterna ofta är engagerade i organiserad brottslighet i Danmark. Väl på plats i Syrien lär de sig dels att hantera och använda vapen, dels finns det stor risk att de radikaliseras ytterligare. Adderar man sedan de psykiska krigsskador som många förmodligen har ådragit sig under konflikten blir det en otrevlig och farlig blandning.
Problemet är att detta inte kommer att ta slut innan polisen och politikerna väljer att göra någonting åt det. Om det inte finns några större risker rent juridiskt att åka ner och delta i konflikter så kommer folk att göra det – och många kommer att återvända till Sverige och förmodligen radikalisera andra att åka ner. Sedan är den onda cirkeln igång.
I Danmark har de flesta partier varit tydliga med att detta är ett beteende som på intet sätt kan accepteras och ska bestraffas. Man skulle gärna höra samma tydlighet från svenska politiker, inte minst då detta torde vara en fråga som man inte förlorar röster på. Många har dock mycket att förlora på om inte detta upphör.