Svensk olja är inget brott
Foto: Fredrik Sandberg / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Men vi använder fortfarande olja, och kommer att fortsätta använda olja även i framtiden. Idag importerar vi den. Alltihop. Varje liter du tankar. Är det ett övergrepp att låta utvinna en del av vårt oljebehov inom vårt eget territorium? Är det förödande att under ett par decennier själva pumpa upp kanske 20 procent av den olja vi konsumerar? Är det helt OK att använda olja från Norge, Angola eller Iran - men uteslutet att producera den själv? Jag kan inte begripa varför det skulle vara så.
Med hög sannolikhet finns en oljefyndighet vid Dalders, som ligger sisådär tolv mil söder om Gotland, alldeles på gränsen till Baltstaternas, Rysslands och Polens ekonomiska zoner. Ja, faktiskt bokstavligen på gränsen. Om Sverige säger nej till att utnyttja fyndigheten, kan det bokstavligen vara som att överlämna den till grannen. Och grannen är kanske inte lika mån om att hålla manschetterna och Östersjön rena. Om man utvinner oljan inom den svenska zonen så kan vi också diktera villkoren. På så sätt kan man skydda havet.
I förrgår behandlade kommunstyrelsens arbetsutskott ett förslag till yttrande om företaget Opabs ansökan om att provborra vid Dalders. AU sade ja! Jag hade fruktat att man skulle låta sig styras av "den fossila reflexen". Olja - NEJ!
Kommunledningen ger prov på omdöme och pragmatisk realism. Det går att vara miljökommunen Gotland i miljölandet Sverige utan att göra en symbolfråga av en oljefyndighet. Säger Sverige nej till Opabs provborrning kan resultatet bli uteslutande negativt. Oljan utvinns ändå, på andra sidan gränsen, och under former som inte är lika miljösäkra. Östersjön får betala. Sverige (och Gotland) berövas "kringintäkterna" som uppstår vid utvinningen. Och statskassan, som skulle fått över 50 procent av oljeintäkterna, blir också utan.
Vänsterpartiet yrkade på att Gotlands kommun skulle säga nej. I GA igår talade miljöpartiets Stefan de Maecker om beslutet som "ett hån mot hela klimatdebatten".
Jag ifrågasätter inte hans engagemang. Men jag måste också konstatera att det enda Stefan de Maecker har ansvar för är miljöpartiets opinionsbildning i opposition. Kommunledningen måste ta ett större ansvar än så, för Gotland och för Östersjön. Jag är glad att den tog det ansvaret.