Kulturarvslyftet skulle ge 1 200 jobb. I tisdags skrev GA om hur regeringens treåriga satsning hittills har gett 57 jobb i riket. Och noll på Gotland.
Ibland får man ju en känsla av att en satsning av denna typ har fyllt sitt syfte när pressmeddelandet har skickats ut. Regeringen kan säga att den gör något för de arbetslösa och för kulturarvet. Samtidigt. Två flugor i en smäll. Och när de faktiska resultaten uteblir... ja, då har man ju i alla fall försökt, så man blir inte av med alla pluspoäng som man skaffade sig när projektet presenterades.
Prövande är också den omotiverade optimism som ofta är förhärskande inför bland annat arbetsmarknadspolitiska satsningar. I en intervju med Lena Adelsohn Liljeroth som publicerades på denna sida i november i fjol, så fick kulturministern en fråga just om vad man kunde vänta sig av kulturarvslyftet. Hon svarade:
- Det ser bra ut. Kulturarvslyftet går redan nu att söka, även om det blir gällande först vid årsskiftet. Det ska vara roligt med kulturen och satsningen skapar utrymme för det.
Ser bra ut? Det är ju ingen merit när resultatet efter drygt åtta månaders lyftande är nästan noll.
Men man kanske ändå inte ska vara överdrivet hård i sina omdömen. Satsningen svåra mål är ju att skapa meningsfull sysselsättning åt långtidsarbetslösa med funktionshinder. Och det på ett sätt som varken konkurrerar ut företag eller ordinära jobb. Och är det ingen som nappar så förbrukar man ju åtminstone inte heller de 800 miljoner kronor som avsatts för projektet.
Men i realiteten kommer man inte ifrån att satsningen inte utformad för kulturarvsvårdens behov. Och det finns ju en risk för att underfinansierade institutioner springer vilse när de jagar extra pengar.