Socialdemokraternas ekonomiska seminarium, Almedalsveckans absoluta kunskapsmässiga höjdpunkt för mig. Naturligtvis borde man ha bokat Wisby Strand. För, som samtalsledaren sa: Ventilationen i Borgens största biosalong är avpassad för att var och en sitter på en stol, inte för fullpackade gångar.
S ekonomiska talesperson Magdalena Andersson lär bli en svårknäckt nöt för partivänstern. Hon råskäller inte på Alliansregeringen. Hon visar i klara siffror att svensk ekonomi mår bra. Sysselsättningen inom EU ligger högst i Sverige, om någon missat det. I hennes siffror syns det varför ekonomin krisar i Medelhavsländerna. Lönekostnaderna ligger lägst i Tyskland. Spanien, Portugal och främst Grekland har låtit lönerna skena, som här på 80-talet.
Meningslösa stödlån
Där, liksom här, började krisen med en fastighetsbubbla. Mats Persson, professor vid Institutet för internationell ekonomi, stöder en del vänsterkritik. Stödlån till bankerna har varit meningslösa, eftersom de pengarna gått direkt tillbaka till ägarna. När lånen är osäkra höjer banken räntan och sin vinst. Man måste, som Göran Persson och Erik Åsbrink gjorde på 90-talet, dra in aktierna till staten och lämna tillbaka när krisen är över. Åtstramningarna nu får bäras av folket. Det skapar hat mellan rika och fattiga länder, i stället för det fredsprojekt som är själva meningen med EU.
På 70-talet löste man såna här problem med devalveringar. Jag minns inflation i tvåsiffriga tal. Omöjligt i en valutaunion som euron.
Det Europeiska centralbanken (ECB) kan göra nu, menar Persson, det är att sänka räntan till i praktiken 0 procent. För att få igång ekonomin i krisstaterna. Vi liksom Tyskland måste importera mer av deras billigare varor. Det betyder försämringar för vår egen bytesbalans. Se det som en solidaritet från oss. Det kan balanseras med lägre utgifter (läs mindre lönehöjningar, min kommentar) i den offentliga sektorn.
Satsa på infrastruktur
Annika Winsth, chefsekonom på Nordea, tycks vara enig med Stefan Löfven om att det är bättre att stimulera ekonomin genom stora investeringar i infrastruktur till exempel, i stället för att sänka vår redan låga statsskuld. Hon menar att de goda åren är passerade, många hårda år framför. Vi har det bra nu, men ordersiffrorna i industrin är svaga. Vi påverkas av krisen även om vi inte är med i euro-området.
Risken finns att förtroendet för EU-projektet försvagas, att folk inte litar på systemet, att man faller tillbaka i nationalism och egenintresse. Vd för Stockholmsbörsen, Jens Henriksson, menar att dagens unga inte är lika bundna till nationalstaten som de äldre.
Bryssel stärks av krisen
Krisen gör att Bryssel flyttar fram sina positioner. Om euron skall fungera måste alla följa de regler som ställdes upp i Maastrichtfördraget. Det har ingen gjort hittills. En europeisk federation skulle möta mycket stort folkligt motstånd. Men en vakthund för euron krävs.
Så det allra bästa, något som Mats Persson sa. Miljöfrågorna har försvunnit i den ekonomiska krisens spår. Eller som på Gotland där vi vägrar se klimatproblem med vår färjetrafik (min reflektion). Höj koldioxidskatten! Alltså, höj bensinpriset rejält. Gör det mindre lönsamt att förbruka jordens resurser. Det måste naturligtvis gälla alla länder, särskilt USA som slösar allra mest. Det drar in pengar till staten, och vi klarar kanske klimatet för våra barnbarn. Se där en tulipanaros att vilja se gro och utvecklas.