Jag har hela tiden tyckt att reformeringen av sjukförsäkringen borde kunna bli en vinnarfråga för de borgerliga. När en av världens friskaste befolkningar också var den mest sjukskrivna och förtidspensionerade i världen, då är det uppenbart för alla att något måste göras. Inget samhälle mår bra av ett sjukt sjuförsäkringssystem. Och ingen mår bra av att diskvalificeras på arbetsmarknaden.
Alliansen visade prov på politiskt mod då man genomförde reformen. Men det har varit lite si och så med modet att berätta om den och stå upp för konsekvenserna. Genomförandet var inte heller helgjutet, och man har i vissa fall varit alltför saktfärdig med att rätta till det som blivit snett. Men det är en svår balansgång mellan envishet och ödmjukhet som krävs för att ro i land en så här besvärlig omdaning av det svenska trygghetssystemet.
Gårdagens besked från socialförsäkringsminister Ulf Kristersson, på en presskonferens och i en debattartikel tillsammans med fyra borgerliga ledamöter i socialförsäkringsutskottet, var därför mycket välkommet. I debattartikeln i Dagens Nyheter skrev de om ett ambitiöst program för justeringar och förbättringar i sjukförsäkringsreformen. Och det gjorde de utan att backa från de målsättningar alliansen hade och har för reformen.
Socialdemokraternas och den övriga oppositionens reaktion var närmast robotlik i sin kritik av regeringen. Men det är verkligen inget bra alternativ att återgå till de regler som gällde innan reformen. Sjukskrivning är en ordination med usel prognos. Att sjukskriva i onödan skadar mycket mer än det hjälper.