Det är mycket svåra dilemman att ta ställning till för öns politiker och medborgare, när upphandlingsunderlaget för nästa period av färjetrafiken ska avgöras. Från Gotland hävdar vi med bestämdhet att det är staten, det vill säga regeringen, som ytterst har ansvaret för ekonomi och utformning av färjetrafiken.
Gotlandstrafiken är Gotlands landsväg. Det är ett viktigt och ofta upprepat konstaterande. Det betyder att gotlänningarna inte via kommunalskatten ska bekosta färjetrafiken.
Men i upphandlingen har region Gotland inflytande på upplägget. Politiker, intressenter och näringsliv har enats om de gotländska ståndpunkterna med öns krav på trafikupplägget. Frågan är om dessa ståndpunkter kan genomföras.
Haken är kombinationen snabb överfart på tre timmar eller snabbare och biljettprisernas höjd på grund av oljeprishöjningarna. Som framöver bara har en riktning, höjda oljepriser. Och så den andra haken, de enorma koldioxidutsläpp som snabbfärjan på 28 knop eller mer ger upphov till.
Visst det står i de gotländska ståndpunkterna om utveckling till miljövänliga bränslen. Men den tekniken har ännu inte visats. Flytande fossilgas, LNG, kan bli verklighet ganska snart, men det sänker bara utsläppen med cirka 20 procent och blir inte billigare. Finns andra billigare och miljövänligare bränslen som kan köra båtarna med 28 knop och ge vägpriser?
Frågan är om alla svåra avgöranden ska göras av tjänstemännen på Trafikverket och regeringen med infrastrukturministern och finansministern. Eller vill de gotländska politikerna vara med och aktivt påverka och sålunda ha någon plan B och plan C för en utvecklingsfrämjande färjetrafik för Gotland?
Jag hoppas öns politiker i alla partier diskuterar alternativ till de gotländska ståndpunkterna. Det måste vara bättre att vi från Gotland kan påverka och styra, än att vi blir överkörda av Trafikverket och regeringen.