KRÖNIKA
Får man vara för en generös invandring även om man bor på en plats med väldigt få invandrare?
Får man vara engagerad för människors rättigheter även om man själv inte är drabbad av förtryck och ofrihet?
Får man skriva om fördomar även om man själv har massor av dem?
Ja, hur skulle samhället se ut annars kan man undra.
Den människa som hävdar sig vara fördomsfri ljuger. Eller snarare: har dålig självkännedom. För fördomar har vi alla och det betyder inte att vi är dåliga människor. Fördomar föds ur okunskap och det finns oändligheter av okunskap hos var och en av oss.
Ibland kan det vara tryggt att stanna kvar i sina fördomar. Världen blir ju lite enklare att förstå om vi slipper ta in alla om och men.
Förutfattade meningar är trista men ofrånkomliga. Det finns nog få människor som lyckas rensa bort alla tidigare erfarenheter och intryck för att bedöma varje situation och varje ny människa helt objektivt.
Jag har till exempel starka förutfattade meningar om distingerade män med alldeles för höga uppfattningar om sin egen betydelse. Män som ska hyllas i evighet för sina insatser samtidigt som många kvinnors insatser av olika anledningar aldrig uppnår den gräns som ska passeras för att anses som värdig att mätas mot dessa distingerade män.
Ju längre man lever med sina fördomar utan att få dem utmanade, desto starkare befästs de. Därför är det så omvälvande att se dem spricka som troll i solen.
Som när jag som kulturreporter tilldelades jobbet att intervjua den legendariske journalisten, tidningschefen och författaren Bertil Torekull som var och jobbade med sin nya bok i Visby. Det var 2006. Motvilligt åtog jag mig uppdraget att få ”audiens” hos en grånad man som skulle berätta om ”hur det är” och hur allt var bättre förr.
Det blev ett omvälvande möte där en betraktare förmodligen skulle ha svårt att avgöra vem som intervjuade vem. Min fördom kom på skam och jag fann en vän. Så kändes det faktiskt.
Har man levt ett tag så har man ett eget förråd av spruckna fördomar som mitt exempel. Ibland är det mycket större saker än ett oväntat möte med en människa som inte motsvarar ens förväntningar. Efteråt, korta stunder, kan vi känna oss överrumplade och ödmjuka inför hur vi tidigare dömt eller hur lite vi vet. Men det går över och snart är vi där igen, i vår fasta övertygelse om hur världen ser ut och fungerar.
När ett år går mot sitt slut och ett nytt står för dörren ägnas mången eftertanke på det man gjort och mången förhoppning för hur man ska göra framdeles. För en som har som sitt jobb att sex dagar i veckan offentligt argumentera för en åsikt slinker ovillkorligen en och annan fördom genom filtret och en och annan åsikt kanske inte blev så underbyggd.
Men då kan man trösta sig med att det finns inget så gammalt och glömt som gårdagens tidning.
En dag som denna, självaste julafton, hoppas jag att all den kärlek och ödmjukhet som vi då brukar känna, ska sprida sig extra mycket och lagras länge i våra individuella små förråd.
För dessa ingredienser i våra liv känns mer behövda än någonsin.
En riktigt god jul tillönskar jag er alla!