När “Sveriges nya arbetarparti” fick makten 2006 var det med löften om valfrihet, sänkta skatter och minskad arbetslöshet.
Moderaterna höll sitt löfte till oss och levde upp till att vara ett riktigt arbetarparti genom sänkt inkomstskatt för de som jobbar och lägre ersättning för sjukskrivna, arbetslösa samt pensionärer. Fredrik Reinfeldt har gått all in med “det ska löna sig att arbeta” och konsekvent drivit en arbetslinje.
Satt skräck i människor
Arbetslinjen kan inte ta hänsyn till arbetslösa, sjukskrivna och pensionärer. Arbetslinjen kan inte garantera att alla behandlas som anständiga människor. Arbetslinjen har kort och gott satt skräck i människor istället för att väcka arbetslust eller nyfikenhet. Moderaterna har ändå lyckats med sin ideologi.
Ett lyckat kapitalistiskt projekt kräver ett visst antal procent arbetslöshet för att företag ska få bättre förutsättningar när de anställer, vilket i sin tur betyder att anställda får sämre villkor. Arbetsgivare gynnas medan arbetstagare blir mer utsatta. I ett sådant system kan trygghet bytas ut mot timanställningar, projektanställningar och skitvillkor. Därför är faktumet att det finns cirka 400 000 arbetslösa idag inget problem för den sittande regeringen, snarare tvärtom.
Låt studenterna betala
Men tro inte att en sådan här regering någonsin har sparkat färdigt på människor i underläge. Först var det arbetslösa, sjukskrivna och pensionärers tur, nu väntar studenterna. Efter urholkningen av hela samhället har moderaterna äntligen upptäckt att sänkta skatter inte är hållbart. Nu vill de lösa problemet genom att låta studenterna betala.
Regeringens förslag är att sänka studiebidraget med 300 kronor per månad, ersätta det med lån och samtidigt höja lånedelen med 1 000 kronor per månad. Ambitionerna har tidigare varit 60 procent lån och 40 procent bidrag, det kan tyckas vara högt nog, men högre ska det bli.
Jag kan inte glömma statsminister Fredrik Reinfeldts ord då han 2011 i en intervju för Svenska Dagbladet på fullaste allvar sa att föräldrar och sambos ska rycka in och stötta den som är arbetslös. Jag undrar om han har samma fluffiga och overkliga förslag på hur studenter som inte
Var är valfriheten?
Ska studenter verkligen tvingas att välja mellan att antigen skuldsätta sig för livet eller inte utbilda sig alls?
Hur mycket skuldsättning och tvång tål Sverige? Var är den där valfriheten som moderata politiker ständigt talar om?
Att föra den politik som moderaterna gör och samtidigt gå till val med löfte om valfrihet är dock omöjligt. För hur kan det finnas något annat val än bra utbildning, äldreomsorg och arbetsvillkor. Vi är inte kunder som ska shoppa oss till ett anständigt liv, vi är människor som förtjänar ett anständigt liv. Vi förtjänar något bättre än en “let them eat cake” politik.