LEDARE
”Även här är bakgrunden tågkonflikten i Skåne, som handlar om att tåganställda inte är nöjda med de arbetstider som erbjuds i Skåne”.
Så skriver Christer Nylander, Folkpartiets talesperson i arbetsmarknadsfrågor, i en debattartikel i Aftonbladet där han argumenterar för att strejkrätten bör begränsas i Sverige.
Det är sant att i Sverige är fackens möjligheter till strejk generösa. Men det finns inget som tyder på att vi för den skull har fler strejker än länder med strängare regler. Tvärtom faktiskt.
Den nu pågående strejken på tågen i Skåne beskrivs av Christer Nylander som en prinsessan-på-ärten-strejk för att de anställda är missnöjda med nya arbetstider. Sanningen är den att arbetsgivaren vill säga upp alla och återanställa dem på deltid eller genom timanställningar istället för på heltid.
Det är lite skillnad om man säger så.
Trenden med ”flexibel arbetskraft” har pågått några år. Allt fler anlitar bemanningsföretag för att kunna ta in så många anställda det precis behövs för tillfället, slippa ansvaret som arbetsgivare, man köper en tjänst.
”Personalen är vår viktigaste resurs” stämmer inte längre i den meningen och orsakerna till detta vore mer intressanta att ägna tid än att fokusera på ett icke-problem. Till exempel på vilket sätt Lagen om anställningsskydd kan ha med saken att göra.
Så trots att svenska fackföreningar rent hypotetiskt skulle kunna använda konfliktvapnet mycket oftare än vad de gör, har det hittills snarare underanvänts. Svenska fackföreningar är i allmänhet väldigt måna om pragmatiska lösningar och att komma överens. Det vinner nämligen alla på, vilket är historiskt bevisat.
Kollektivavtal och andra avtal om anställningsvillkor sker genom förhandlingar, man tar och man ger. Det finns också lagar som arbetsgivarna är skyldiga att följa men där det i praktiken är de lokala klubbföreträdarna som gör grovjobbet och ser till att detta blir gjort.
Här skulle med stor sannolikhet många arbetsgivare få det ganska besvärligt om facken satte sig ner och väntade på att arbetsgivaren ska genomföra det man är skyldig att göra och bara svara genom att utnyttja de rättigheter man har att till exempel kräva skadestånd. Till exempel när arbetsgivaren inte följer MBL utan vill förhandla i efterhand när allt redan är bestämt, helt i strid med lagen. Hur många klubbar orkar bråka om sådant bara för principens skull?
Nej, att måla upp svenska fackföreningar som så stridsvilliga att det behövs inskränkningar i deras rättigheter att strejka är att försöka laga något som inte är trasigt.
Arbetsgivarorganisationerna borde i stället krama alla de fackliga företrädare som gör deras eget ansvar så mycket lättare att bära.