Strejk symptom på sjuk relation
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Strejk. Smaka på ordet. Det doftar konflikt mellan arbete och kapital. Genom strejk kunde företag lamslås och "motiveras" att betala bättre löner till sina anställda. Varje dag innebar utebliven produktion och uteblivna intäkter. Motsättningen var okomplicerad, även om den var djup. På 70-talet ledde lönegaloppen till slut till en svår kris och en rad devalveringar då värdet på kronan skrevs ner. Vi fick stagflation - inflation utan tillväxt. Det vill ingen vara med om igen.
Vårdförbundets konflikt är en helt annan varelse. Strejken kostar inte arbetsgivaren någonting. Ja, åtminstone inga pengar. Som man kunde läsa i GA i går kostar strejken Vårdförbundet sex miljoner om dagen (i hela landet), samtidigt som arbetsgivaren sparar nästan dubbelt så mycket. (Det är en sanning med modifikation, eftersom mycket av det arbete som på grund av strejken inte kan utföras i dag måste göras när konflikten är över. Och det är inte gratis.)
Så i denna konflikt är strejkvapnet inte ekonomiskt, det är politiskt. Det är en kamp om opinionen. Är konflikten och dess konsekvenser Vårdförbundets fel, eller arbetsgivarens? Och arbetsgivaren, Sveriges kommuner och landsting, har många faktorer att ta hänsyn till. Höjda löner innebär höjda skatter. Vad händer om andra yrkesgrupper, som undersköterskorna, anpassar sina krav efter vad sjuksköterskorna fått ut? Vad händer som sjuksköterskornas avtal blir starten på ett avundsjukans lönerally som pumpar luft i hela arbetsmarknadens lönekuvert?
Det heter att den svenska lönebildningen skall hanteras av parterna, och att politiken inte skall lägga sig i. Men i den här konflikten ÄR det politiken som är den ena parten, om än genom ombud. Sveriges kommuner och landsting samlar ALLA kommuner och landsting, oavsett vilket block som har makten i vart och ett av dem.
Jag skulle vilja hävda att konflikten beror på att de misslyckats som arbetsgivare. Sjuksköterskorna har behandlats (och avlönats) som ett kollektiv. På Gotland har denna praxis institutionaliserats. Kommunen är oerhört dominerande som arbetsgivare. Här kan sjuksköterskorna inte ens välja mellan att jobba för kommunen eller för landstinget. Och inom kommunen skall man inte konkurrera med varandra om personalen, är det beslutat. Det är en ordning som skall hålla lönekostnaderna nere. Och det är också en ordning som blockerar lönekarriär genom goda prestationer och byte av jobb.
På kort sikt kan man underlätta budgetarbetet när man håller nere sjuksköterskornas löner på en nivå som bara ligger hårfint över den som man betalar mindre kvalificerad personal. På lång sikt är jag övertygad om att det är djupt demoraliserande om utbildning och förkovran inte lönar sig. Den här konflikten är ett symptom på det problemet, men strejken kommer inte att lösa det.