Strandbyn som rann ut i sanden
Peter Tumegård. Här i klätterställningen på skolgården i Öja tillsammans med landshövdingen och kommunalrådet.Arkivfoto: Ulf Glimfalk
Foto: Ulf Glimfalk
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Hur attityderna till projektet fördelades följde naturligtvis ingen knivskarp linje mellan de som bor på Sudret året runt och säsongsboende, men nog var det en av de parametrar som påverkade vilken inställning man hade.
Nu har entreprenören Peter Tumegård gett upp. Kanske blir det naturreservat nu. Samtal förs med länsstyrelsen.
Kanske har Tumegård andra projekt på gång. Men, som han uttryckte det i Eter i Radio Gotland i går, "vis av skadan" vill han inte prata om det innan han vet att det går att genomföra.
Det mesta verkar hänga i luften.
Han vet inte vad länsstyrelsen är beredd att betala för att göra marken till naturreservat.
Han vet inte om det kan bli en bytesaffär där han kan få annan mark som går att exploatera.
Strängt taget vet vi inte mer än att han tvingats ge upp Austreprojektet.
Framtida projekt blir väl en förhandlingsfråga.
Det verkar bli mer och mer så, för varje år som går. Det gäller att ha goda relationer med makthavarna, så att de vill erbjuda goda villkor när de hindrar entreprenören från att göra det han eller hon egentligen vill.
Hur rättssäkert är ett samhälle där den politiska fingerfärdigheten och vänskapliga relationer med tjänstemän är den viktigaste förutsättningen för entreprenörskap?
Ett sådant samhälle riskerar att förstärka tendenser till svågerpolitik och korrumperade relationer mellan "stat och kapital".
Och det vill vi väl inte?