Stöttepelare ratar ättestupan
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Men de bör ångra sig även av sakliga anledningar. Det framkommer om inte annat i de forskningsresultat som professor Eva Jeppsson-Grassman nyligen redovisat. Hon har undersökt pensionärers produktivitet och funnit fog för att utnämna dessa till "civilsamhällets stöttepelare".
Pensionärer sitter inte bara och ropar på vårdresurser, de utför faktiskt ett mycket omfattande frivilligarbete i Sverige. De passar barn, de hjälper till med skjuts, varannan pensionär arbetar i genomsnitt 15 timmar i månaden frivilligt inom föreningslivet.
Ett intressant resultat är för övrigt att de som arbetar frivilligt är mer tillfreds än de som inte gör det. Här finns således stöd för den vackra tanken att man mår bättre själv av att hjälpa andra.
All denna aktivitet är dessutom i ökande. Pensionärer arbetar mer och mer. Frivilligt.
Det är svårt, närapå omöjligt att uppskatta denna deras insats i pengar. Men det är lätt att se bilden av ett civilt samhälle som faktiskt, precis som Jeppson-Grassman uttrycker det, skulle falla ihop utan deras insatser. Den offentliga sektorn i Sverige kan knappast sträckas ut till att omfatta fler tjänster än vad den gör i dag.
Tvärtom finns all anledning att leka med tanken på hur pensionärers energi kan nyttiggöras mer än i dag. För några år sedan gjorde man i en kommun experimentet att låta frivilliga pensionärer vara närvarande på daghemmen. De var inte satta att göra något speciellt, utan bara vara där för att sällskapa med barnen och personalen, och det var mycket uppskattat av alla parter. Barn träffar inte gamla människor så ofta i Sverige, och de gamla träffar i sin värld inte så många barn, förutom barnbarnen. Bara ett exempel på hur den offentliga välfärden och det civila samhället kan befrukta varandra - om viljan finns.
Sverige är ett ungdomsfixerat land, och det är ett ytligt drag hos oss. Men rent obehaglig är den yttring som faller ut i åldersdiskriminering. Människor över femtio betraktas som "för gamla" i alla möjliga sammanhang redan innan de pensioneras. Att en sådan som John McCain kan bli amerikansk president efter att ha passerat sjuttio betraktas som häpnadsväckande hos oss. Jeppsson-Grassmans forskning visar hur väl beställt det vore med en svensk attitydförändring.