Stort, bökigt och smått fantastiskt
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Efter fyra dagar i Strasbourg förra veckan förstår jag den historiska kopplingen. Strasbourg är lika mycket tyskt som franskt. På julmarknaden finns julhistoria från båda länderna. Så på det sättet är Strasbourg en bra symbolstad för det europeiska samarbetet. Men historia i all ära - pengarna är trots allt begränsade. All rimlighet talar för att parlamentet bör finnas och verka i en stad och då är det mest praktiskt att vara i Bryssel.
Vid besöket har jag mött flera parlamentariker. Gemensamt för dem är att de är mycket irriterade över att ha två städer som sin arbetsplats. Här i Strasbourg nyttjas kontoren tre-fyra dagar per månad. Därför är de genomgående kala och kalla. Inga blommor överlever besök en gång i månaden, foton eller andra trivselhöjande kontorsattiraljer känns onödiga för så kort tid.
Parlamentet har förändrats sedan jag besökte det för fyra år sedan. Ju mer Sverige integreras i Europa blir partiskillnaderna tydligare och svenskheten mindre framträdande. Informationen härifrån känns ofta dock väldigt centrerad kring vad de svenska ledamöterna är överens om, eller som det ofta heter "Sveriges ståndpunkt är". Vilket inte kan vara mer missvisande - för Sverige har en massa åsikter, en regeringsståndpunkt, våra nitton parlamentariker från nio olika partier (vid sidan av riksdagspartierna är även junilistan och feministiskt initiativ representerat) tycker förstås inte likadant och EU-kommissionen har inte officiellt en svensk representant (Margot Wallström är svensk kommissionär men hennes första uppgift är just att vara kommissionär, inte svensk). Ofta är det dock regeringshållningen som anses vara den svenska åsikten.
Några av de ledamöter som suttit flera mandatperioder är både positiva och negativa till utvecklingen. Att vara mer ideologisk är förstås positivt, men utvidgningen har gjort parlamentet mer svåröverblickbart och svårjobbat. Under min kortvecka i Strasbourg träffade jag sju svenska ledamöter från olika partier. Den yngste svensken, moderaten Christoffer Fjellner menar att han har mycket mer gemensamt med de övriga moderaterna än svenskarna, medan liberalen Olle Schmidt menar att nationalitet var mycket viktigare tidigare för svenskarna här i parlamentet, men numer är det mer naturligt att jobba med meningsfränder än nationskollegor.
Europa är stort - och EU växer. Sverige, Finland och Österrike gick med samtidigt för drygt tio år sedan. Då var vi 15 nationer. Den 1 januari kommer EU att bestå av 27 medlemsländer i och med Bulgariens och Rumäniens medlemskap. Ett världsunikt samarbete som är både dynamiskt, krångligt och smått fantastiskt.