I söndagens partiledardebatt i SVT:s Agenda lovade Stefan Löfven att Socialdemokraterna tänker behålla jobbskatteavdragen.
I nästa andetag tog den vanliga retoriken över och han beskrev allt ont som blivit konsekvensen av att vanliga människor fått behålla mer av sin lön.
Hur länge ska detta spel för gallerierna kunna pågå?
Hur länge som helst vad det verkar.
Stefan Löfven visade upp ett lugn i sin första partiledardebatt, kanske lite för mycket lugn och för lite känsla men det kompenserades å andra sidan av en svårt övertaggad Jonas Sjöstedt (V). Det är vanskligt att tolka människors blickar och sätt att diskutera men det som lyste ur Sjöstedts ögon var i vart fall inte kärlek.
Det brukar sägas att det inte finns mycket som skiljer våra riksdagspartier åt, borträknat dem på vardera kanten, vänster och höger. Men i dagsläget är skillnaden betydande och välgörande.
Framför allt är det synen på arbete och företagande samt vikten av att hålla sig inom de finanspolitiska ramarna som skiljer.
Ansvar och sammanhållning mot splittring och desperata löften om en återställning till ett Sverige som inte längre finns.
På Fårö samlas nu budgetberedningen som utgörs av regionstyrelsens arbetsutskott för att dra upp linjerna för Region Gotlands budget för 2013-2015. Hur det kommer att bli återstår att se men att det finns en skattehöjning med i diskussionerna är sannolikt.
En skattehöjning löser dock inte problemet att få regionens budget i balans med verksamheten. För detta krävs en så stor skattehöjning att konsekvenserna skulle bli så stora att de skulle väga över det ekonomiska tillskottet.
Man får också hoppas att den rödgröna majoriteten inte använder samma sätt att räkna som Håkan Ericsson och att man tror att det går att räkna hem 50 miljoner till regionkassan om man stänger av alla privata utförare av regionala uppdrag (sic!). Inte för att man slutar förvånas över det rödgröna sättet att se på privat företagande men riktigt så illa kan det väl ändå inte vara ställt.